Avtalsrörelsen
Anders Weihe: ”Problemet med Las är inte turordningen”
MOT VÄGGEN. Anders Weihe, Teknikföretagens tungviktare, liknar lagen om anställningsskydd vid Peterskyrkan i Rom. Här förklarar han varför.
Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen, tycker att så fort man vill ändra något i Las är det ”som att man vill klottra i taket på Peterskyrkan”.
– Fackföreningsrörelsen och delvis också socialdemokratin har inte velat ha ett vettigt meningsutbyte om Las. Det har bara blivit pajkastning, där man blir anklagad för att rasera den svenska modellen.
– Om vi anställer en person som funkar dåligt i gruppen så är det otillräckliga skäl för uppsägning. Visst kan man fuska och kalla det för arbetsbrist, men är det så vi vill ha det? Toleransen för dåliga arbetsprestationer är alldeles för stor i de personliga skälen.
– Turordningsreglerna är inte det stora problemet med Las. När vi inledde förhandlingar med LO och PTK 2008 om ett nytt huvudavtal hade vi en genomgång med en stor företagarpanel. Då konstaterade vi att det var det strikta regelverket kring uppsägning av personliga skäl som var problemet. Vi ville gå tillbaka till ordningen som gällde enligt huvudavtalet innan Las kom 1974.
– Om vi tänker oss att du, jag och Anna ska turordnas. Ni är lika kompetenta och jag är mindre kompetent, men har längst anställningstid. Då skulle min anställningstid få vika, så att kompetens går före den. Du och Anna är lika kompetenta, men hon har längre anställningstid än du har. I det fallet skulle hon få stanna. Så hade man det i huvudavtalet tidigare. Det är mycket enklare att göra en sådan bedömning än att avgöra om någon har ”tillräcklig kompetens”, som är en hypotetisk frågeställning.
– Det kanske mer beror på okunskap kring Las-frågan. Uppdelningen med saklig grund och personliga skäl för uppsägning förutsätter turordningsregler. Men om du tar bort sakliggrundprövningen och personliga skäl behöver du heller inte ha turordningsreglerna. Det försöker vi förklara.
– Det finns ett antal personliga skäl som är väl definierade i Las. Vi löser det mesta i förhandlingar. Bara fallen där arbetsgivaren vet att den sitter tryggt kommer upp i Arbetsdomstolen.
– Det är inte den viktigaste frågan, men om man ändrar i Las skulle anställningsskyddsmålen försvinna och AD:s beläggning minska kraftigt.
– Oavsett i vilket land du tittar finns en lönenorm.
– Industrin måste normera för att Sverige är helt beroende av den. Vi i industrin måste också förhålla oss till lönekostnadsutvecklingen i andra länder. För att vi ska kunna göra det kan inte alla andra tycka att de ska ha mer. Svårare än så är det inte.
– Almega vill ha sifferlösa avtal för att de tror att de ska kunna betala mycket mindre löneökningar än alla andra. Med sådana avtal kan du fördela friare på företagsnivå. Men vad händer om företagen bestämmer sig för att ge noll procent i löneökningar varje år? Då får de fråga sig vad de får för personal över tid. Almega vet förstås att även sifferlösa avtal behöver ha en norm, industrinormen.
– Det fundamentala felet är att man tror att man på förhand kan räkna ut det samhällsekonomiska löneutrymmet. Grunden för det är planekonomi och det har aldrig funkat. Men sedan är det här med individuell lönesättning rakt över disk överskattat. Linjeproduktionen i bilindustrin är ganska styrd. Det finns inte utrymme för väldigt stora variationer i arbetsprestation. Då är det heller inte meningsfullt att ha 2 000 individuella lönesamtal.
– Att företagen inte kompetensutvecklar är nonsens. Kompetensutveckling fungerar bäst genom att man lär sig nya saker varje dag på jobbet.
– Nej, det var inte det jag sa. Det sker kompetensutveckling kontinuerligt ute på företagen, annars hänger de inte med. Men om du skulle gå ut med en enkät och fråga om de anställda varit på kurs skulle de säkert säga nej.