AD: Rätt att säga upp handläggare med autism

Handläggaren hade konstaterade dyslexi- och autismdiagnoser. Enligt arbetsgivaren presterade handläggaren dåligt. När handläggaren presterade som bäst låg arbetsprestationen en bit under hälften av vad en normalpresterande domstolshandläggare utför.
Domstolshandläggaren menade att arbetsgivarens bedömning av arbetsförmågan var baserad på rent tycke och inte utifrån exempelvis en arbetsförmågeutredning. Handläggaren framförde också att bedömningen utgick ifrån att handläggaren presterade utan adekvata stöd- och anpassningsåtgärder.

Arbetsgivaren hade inte heller, enligt handläggaren, påtalat på vilket sätt arbetsprestationerna måste förbättras.

Arbetsgivaren ansåg att handläggaren trots omfattande stödåtgärder och anpassningar av arbetet hade misskött sig i form av allvarliga samarbetssvårigheter, låg prestationsförmåga och bristande skicklighet.

Staten menar att arbetsgivaren med råge har uppfyllt kravet på att tillse att det finns skäliga anpassningsåtgärder med anledning av hennes två funktionshinder.

Handläggaren ansåg att arbetsgivaren hade brustit i skyldigheten att utreda och vidta lämpliga stöd- och anpassningsåtgärder och adekvata rehabiliteringsinsatser, och att det därför saknades saklig grund för uppsägning.

Arbetsdomstolen konstaterar att när det gäller samarbetsproblem måste de vara av mycket allvarlig art för att de ska kunna utgöra saklig grund för uppsägning. Och även när det gäller allvarliga problem måste utgångspunkten vara att arbetsgivaren i första hand ska komma till rätta med dessa på ett mindre ingripande sätt än genom uppsägning.

AD konstaterar också att vid bristande arbetsförmåga eller samarbetsproblem på grund av funktionsnedsättning, så ställs särskilda krav på arbetsgivaren att vidta åtgärder för att arbetstagaren ska kunna vara kvar i anställningen.
Arbetsdomstolen instämmer i tingsrättens slutsats att handläggarens arbetsprestationer var väsentligt lägre än vad som kan krävas av en domstolshandläggare och att det funnits allvarliga samarbetssvårigheter mellan handläggaren och framför allt de närmaste cheferna.
Arbetsdomstolens anser också att ett åberopat neuropsykiatriskt utlåtande ger stöd för att handläggarens bristande prestationer och samarbetsproblemen är kopplade till handläggarens autism.

Arbetsdomstolen anser att arbetsgivaren inte skulle ha kunnat komma till rätta med samarbetsproblemen och handläggarens bristande prestationer genom ytterligare anpassningsåtgärder - alltså utöver de omfattande åtgärder som arbetsgivaren redan hade vidtagit.
Domstolen pekar också på att arbetsgivaren både skriftligen och muntligen vid upprepade tillfällen framfört till handläggaren att det var risk för uppsägning om arbetsprestationer och beteende inte förbättrades.
Sammantaget fastslår Arbetsdomstolen att det funnits saklig grund för uppsägning.
Domstolen slog också fast tingsrättens dom att handläggaren ska ersätta Staten, genom Domstolsverket, för rättegångskostnader på 128 210 kronor i tingsrätten. Därtill ska handläggaren ersätta staten, genom Domstolsverket, för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med 84 250 kronor.