Arbetsdomstolen
Abortvägrande barnmorska förlorade i AD
En barnmorska, som nekades anställning när hon inte kunde utföra aborter på grund av sin kristna tro och övertygelse, blev inte diskriminerad. Det slår Arbetsdomstolen nu fast.
Barnmorskan begärde ersättning av Region Jönköpings län för att hon nekats flera anställningar som barnmorska, för att hon inte fått betalt för att färdigutbilda sig till barnmorska och för att hon dessutom skulle ha utsatts för kränkande uttalanden.
Läs också:
Tingsrätten hade först avslagit hennes krav och nu gör Arbetsdomstolen detsamma genom att fastställa tingsrättens dom. Barnmorskan ska betala regionens rättegångskostnader i båda instanser, skriver AD i ett pressmeddelande.
Läs också: På plats i AD:
Vidare ur pressmeddelandet:
Arbetsdomstolen anser att en del krav är för gamla, preskriberade, och att barnmorskan inte bevisat vissa påståenden. Det som återstått att bedöma är tre anställningar som barnmorskan inte fått sedan hon förklarat att hon inte kunde tänka sig att arbeta med aborter. Dessa är vid kvinnoklinikerna på:
– Höglandssjukhuset i Eksjö i november 2013,
– Länssjukhuset Ryhov i Jönköping i december 2013, och
– Värnamo sjukhus i januari 2014.
Arbetsdomstolen har kommit fram till
– att barnmorskans vägran att arbeta med abort på grund av sin kristna tro är religionsutövning i Europakonventionens mening,
– att det inte går att särskilja barnmorskans religionsfrihet och hennes samvetsfrihet enligt Europakonventionen, varför båda prövats samtidigt,
– att det inte i första hand ska göras en självständig prövning av barnmorskans rätt till ersättning direkt på grund av Europakonventionen,
– att diskrimineringslagens regler lever upp till det rättighetsskydd som följer av Europakonventionen,
– att det ska göras en prövning av om regionens handlande utgjort brott mot diskrimineringslagen,
– att bedömningen enligt diskrimineringslagen leder till att det inte varit fråga om direkt diskriminering eftersom regionens beslut att inte erbjuda barnmorskan arbete inte grundades på hennes religiösa övertygelse utan på att hon inte avsåg att utföra vissa arbetsuppgifter som ingick i anställningarna,
– att bedömningen enligt diskrimineringslagen innebär att det inte heller varit fråga om indirekt diskriminering eftersom regionen haft rätt att ställa upp ett krav att alla barnmorskor ska vara beredda att arbeta med alla arbetsuppgifter inom kvinnoklinikerna inklusive arbete med aborter,
– att det inte skett någon kränkning av barnmorskans åsikts- och yttrandefrihet.