75 000 motiv för att korta arbetstiden

Efter blomstrande ekonomi väntar sträng vinter. Men kanske kan vintern bli mildare med ett system för korttidsarbete. Det är vad regeringen och arbetsmarknadens parter hoppas på.

På pappret låter det hela genialt. När försäljningen minskar blir det tufft att betala ut alla löner. Företagen sänker därför arbetstiden, likaså lönekostnaden. De anställda får sålunda mindre i lönekuvertet, men kompenseras med a-kassa. Ingen behöver deppa som arbetslös.

Och när konjunkturen hämtat sig, då blir det full arbetstid igen – med bättre utbildad personal. För den kortare arbetsveckan fylldes ut med sponsrade utbildningar.

Den goda staten vinner på ett sådant system.

Men att vara snäll är inte alltid lönsamt. På 1970-talet gick staten in och stöttade de döende varven, fartygen som ingen beställt fortsatte att byggas. Den konstgjorda andningen förlängde bara plågorna.

Sådant glömmer inte staten. Saab fick därför skrika sig blå efter hjälp. Vissa branscher måste få dö, tänkte staten, då poppar andra upp. Det var därför varven och textilindustrin kunde ersättas med telekom och informationsteknologi.

Allt det här vet förstås experterna som ska utreda ett system för korttidsarbete. De vet också att det italienska systemet med korttidsarbete bidragit till landets finansiella kris. För mycket pengar ut, för lite in. Företagen vill maximera sina vinster, och finns det luckor i ett system, då kommer de att utnyttjas.

Men kanske kan de perfekta reglerna hittas denna gång. Alla fallgroparna är tydliga, liksom möjligheterna.

Låt oss därför flytta blicken från Italien mot Tyskland. Där föll produktionen lika mycket som i Sverige mellan 2008 och 2009. I Sverige försvann 100 000 jobb inom tillverknings-industrin, i Tyskland bara 25 000. Alltså finns 75 000 motiv för att införa ett svenskt system med korttidsarbete.