4 frågor till Göran Trogen om Almega-boken

1. Varför skrev du en bok om Almega?

– För att dokumentera Almegas verksamhet de senaste 50 åren. De första 50 åren fanns redan dokumenterade, en dokumentation som en organisation bör ha. Men också för att berätta om de erfarenheter vi har gjort i Almega och som jag har gjort. Industri­avtalets tillkomst för 25 år sedan och avtalet med Ledarna, som vanvördigt kallas för ett sifferlöst avtal, ett ord jag inte vill ta i min mun. Medlingsinstitutet kallar den typen av avtal för lokala löne­bildningsavtal. Den konstruktionen var vi tillsammans med ­Ledarna först med 1992. Det jag är mest nöjd med är att jag har kunnat skriva ingående om förhandlingarna om utvecklingsavtalet. Efter fem års förhandlingar med LO och PTK, den tickande bomben var paragraf 32 som skulle ge facken oerhört stort inflytande, kunde det bli ett avtal som till­godo­såg även före­tagen. Jag har skrivit om de här förhandlingarna i historiskt presens i boken.

2. Att få läsa dina dagboksanteckningar om avtal -88 är nästan som att få vara den där flugan på väggen i avtalsförhandlingarna, så spännande.
Var det känsligt att låta publicera dem?
– Inte det minsta, Fabriks ord­förande var en av dem som ringde och tackade. Det är så det går till i avtalsförhandlingar även nu, hoppas jag. Jag höll seminarier om hur man förhandlar några år efter pensioneringen. Avtals­rörelsen som skjutits upp på grund av pandemin kommer att få svårt att sätta en norm som gäller alla. Några företag har gått bra, andra har gått dåligt. Jag tror att företagen måste få träffa överenskommelser själva utifrån det egna företagets förutsättningar.

3. Från Allmänna Gruppen till Almega, hur kom det namnet till?

4. Vad betyder Almega för dig?
– Det är hela mitt yrkesliv, så boken blir också en slags sammanfattning av detta.