4 frågor till Ann Charlott Altstadt...

Varför väcker din krönika ett sådant ­kolossalt intresse?

– Jag tror många känner att krönikan sätter fingret på tids­andan. En massa problem har slutat vara samhälleliga för att i stället ha privatiserats till att vara individens ansvar. Sam­tidigt har ”offer” blivit värsta skällsordet, du inte får beskriva dig själv som någon som har blivit utsatt för något. Hur irrationella beslut politiker och chefer än fattar, som försämrar ditt liv, är det upp till dig att ta på dig ansvaret för konsekvenserna, exempelvis genom att förändra din attityd eller ditt sätt att tänka. Krönikan artikulerar vad många vet och tycker, men utan att det brukar bekräftas i medierna. Tvärtom grasserar där endast mängder av självhjälpstips. Hur vi ska förändra oss själva för att passa in i den idiotiska sam­tiden har blivit en miljardindustri. Det vore smartare om vi formulerade tusen knep för hur vi tillsammans ska stoppa de dumma uppifrån-besluten och hur vi ska kunna förändra samhället.

Krönika:

Vad har du emot mindfulness?

– Ingenting principiellt. För en del funkar det, för andra inte. När jag skrev krönikan peakade hajpen och metoden presenterades som en universallösning. Det var enormt irriterande, då alla vet att exempelvis människors förhöjda stressnivå inte beror på att vi på något magiskt vis har blivit mindre stresståliga de senaste decennierna, utan för att personer med makt förändrat vårt samhälle på ett väldigt negativt vis.

Hur jobbar du själv, i fred eller bland andra?

– Jag jobbar hemma vid köksbordet, bland annat för att minska min stress.

Har du några avstressningsknep?

– Jag har två neuropsykiatriska funktionshinder, en radda fysiska kroniska sjukdomar och några som ännu inte är diagnosticerade, så mitt liv är en enda stor kaotisk stressituation. Tyvärr har jag inte stött på några knep som funkar för mig. Spontant skulle jag svara att jag ibland kan stressa av när jag läser, men då kom jag på att jag kan bli väldigt uppstressad av innehållet. Fast det kanske kan sorteras under beteckningen engagemang, det vill säga en form av positiv stress?