Kunde en enskild präst träffa avtal om lön med sin arbetsgivare eller skulle all lönesättning av präster ske med stiftsförbund som arbetsgivarpart? Var den enskilde prästen eller den lokala arbetstagarorganisationen arbetstagarpart?

Bakgrund: Svenska kyrkan är organiserad på tre skilda nivåer. Svenska kyrkan framträder på lokal nivå som församlingar och sammanslutningar av församlingar, det vill säga kyrkliga samfälligheter, på regional nivå som stift och på nationell nivå genom bland annat kyrkomötet, som är det högsta beslutande organet.
Förhandlingar mellan parterna om ett nytt kollektivavtal inför de ändrade relationerna mellan Svenska kyrkan och staten inleddes i september 1999. Den 23 maj 2000 enades parterna om ett kollektivavtal för anställda inom Svenska kyrkan. Avtalet gällde retroaktivt från och med den 1 januari 2000.
Enligt paragraf 9 i avtalet är vid förhandling enligt paragraf 3, löneöversynsförhandlingar, stiftsförbund inom Svenska kyrkans Församlingsförbund lokal arbetsgivarpart för lönesättningen av präster. I samband med nyanställning av präster utgör stiftsförbund inom Svenska kyrkans Församlingsförbund lokal arbetsgivarpart vid lönesättningen. I paragraf 4, som har rubriken ?Övriga förhandlingar?, anges att förhandlingar om lön upptas då part så begär och att överenskommelse om lön får träffas med enskild arbetstagare.
Tvisten gäller tre fall av lönesättning för präst. Det gick till så att först fastställdes lönen för respektive präst efter förhandlingar mellan akademikerförbundets lokala organisation, stiftskretsen, och församlingsförbundets lokala eller regionala organ, stiftsförbundet. Kort tid därefter beslutade respektive prästs arbetsgivare, församling eller kyrkliga samfällighet, om höjning av lönen. Dessa beslut kom till sedan prästerna genom fackliga förtroendemän inom respektive stiftskrets kontaktat arbetsgivarna och framfört önskemål om höjning av lönerna.
Församlingsförbundet yrkar att akademikerförbundet ska betala 400 000 kronor (mål A 7/02) och 150 000 kronor (mål A 11/02) i allmänt skadestånd till församlingsförbundet.
Lönesättning av präster ska ske med stiftsförbundet som arbetsgivarpart. Detta följer av paragraf 9 i kollektivavtalet. Företrädare för respektive stiftskrets företrädde de enskilda medlemmarna i förbundet vid diskussioner och förhandlingar med de lokala arbetsgivarna om medlemmarnas lönesättning. Detta utgör brott mot kollektivavtalet. Stiftskretsarna är en del av akademikerförbundet, som akademikerförbundet har ansvar för. Akademikerförbundet är skadeståndsskyldigt för de kollektivavtalsbrott som respektive stiftskrets gjort sig skyldig till.
Akademikerförbundet bestrider yrkandena.
Det är enligt paragraf 4 i kollektivavtalet möjligt för de enskilda arbetstagarna att, som skett i dessa fall, träffa överenskommelse om lön med de lokala arbetsgivarna. Det är enligt kollektivavtalet bara vid löneöversynsförhandlingar och vid nyanställning som stiftsförbund utgör lokal arbetsgivarpart. Förhandlingsrätten avseende de nu aktuella löneförhandlingarna tillkommer de enskilda arbetstagarna. Löneförhandlingarna initierades av arbetstagarna. De fackliga förtroendemännen uppträdde inte som företrädare för respektive stiftskrets utan företrädde medlemmarna som enskilda arbetstagare. Enligt församlingsförbundet är det respektive stiftskrets som brutit mot kollektivavtalet. Stiftskretsarna utgör lokala arbetstagarorganisationer och församlingsförbundet skulle ha riktat skadeståndsyrkandena mot dem.
Domskäl: Vid de förhandlingar som under hösten 1999 fördes om ett nytt kollektivavtal hade parterna olika uppfattning om vem som skulle vara lokal arbetsgivarpart vid lönesättning av präster. Församlingsförbundet ansåg att löneförhandlingar skulle föras med stiftsförbundet, medan akademikerförbundet ansåg att löneförhandlingar skulle föras direkt med den enskilde arbetsgivaren, det vill säga församling, kyrklig samfällighet eller stift.
Av utredningen framgår att parterna under förhandlingarna inte diskuterade frågan om möjligheterna för arbetsgivaren att träffa uppgörelse om lön direkt med den enskilde prästen samt att parterna haft helt skilda uppfattningar i frågan. Det fanns alltså ingen gemensam partsavsikt i frågan. Därför får bestämmelsernas ordalydelse särskild betydelse vid tolkningen av kollektivavtalet. Ordalydelsen ger inte stöd för annat än att stiftsförbundet är lokal arbetsgivarpart vid lönesättning av präst vid löneöversynsförhandlingar och i samband med nyanställning. Bestämmelserna kan inte heller anses innebära något hinder för arbetsgivaren att träffa överenskommelse om lön med den enskilde prästen i andra fall än de som anges i paragraf 9. Ordalydelsen stöder inte församlingsförbundets ståndpunkt, men talar inte emot akademikerförbundets ståndpunkt.
Att avtalstexten i paragraf 9 författats av församlingsförbundet stöder också akademikerförbundets ståndpunkt. Ett ytterligare stöd för akademikerförbundets tolkning är att församlingsförbundet i samband med förhandlingar om ett nytt kollektivavtal i september 2001 ville ha ett tillägg i paragraf 9 som innebar att stiftsförbundet skulle vara lokal arbetsgivarpart även vid förhandling enligt paragraf 4. Tillägget avvisades dock av såväl akademikerförbundet som de medlare som tillsatts för att medla mellan parterna.
Arbetsdomstolen kommer fram till att försteg bör ges åt akademikerförbundets ståndpunkt.
När det sedan gäller frågan om vem som ska betraktas som arbetstagarpart vid de aktuella löneförhandlingarna, den enskilde prästen eller akademikerförbundets respektive stiftskrets, visar utredningen att de enskilda prästerna själva aktualiserade lönefrågan och att de kontaktade de fackliga förtroendemännen för att få biträde i lönediskussionerna med arbetsgivarna. Domstolen anser att det var fråga om överenskommelser mellan arbetsgivarna och de enskilda prästerna, även om dessa biträddes av en facklig förtroendeman.
Domslut: AD avslår Svenska kyrkans Församlingsförbunds talan. Domen var enhällig.