Kränkte en arbetsgivare vissa arbetstagares företrädesrätt till återanställning genom att förlänga uppsägningstiden för andra arbetstagare med kortare anställningstid?

Bakgrund: Bolaget planerade att lägga ned sin verksamhet o Läs fulltextdomench sade därför upp alla anställda på grund av arbetsbrist den 2 april 1998. Arbetstagarna hade sex månaders uppsägningstid.
Man diskuterade om de anställda skulle ta över verksamheten. Denna fråga var inte avklarad efter sommaren samma år. Därför erbjöds de anställda två månaders förlängning av uppsägningstiden vid ett personalmöte i september. Eftersom frågan om övertagande inte heller var avklarad när den förlängda uppsägningstiden närmade sig sitt slut förlängdes uppsägningstiderna en gång till i början av december. Uppsägningstiderna förlängdes till slutet av februari 1999. Frågan om övertagande var inte avklarad då heller.
Bolaget lät då uppsägningarna förfalla. De som fortfarande var anställda fick vara kvar. Bolaget bedriver fortfarande verksamhet.
Transport: Bolaget ska betala 50.000 kronor i allmänt skadestånd var till Nils A, Roland E, Anders K och Lennart P. Bolaget ska också betala ekonomiskt skadestånd till Nils, Roland och Lennart.
Bolaget bröt mot reglerna om företrädesrätt till återanställning genom att i början av december 1998 förlänga uppsägningstiden för arbetstagare med kortare uppsägningstid än fyra medlemmar i Transport utan att erbjuda dessa medlemmar ny anställning.
Arbetsgivarparterna bestrider yrkandena. Det är riktigt att arbetstagare med kortare anställningstid än de aktuella medlemmarna fick sin uppsägningstid förlängd. Bolaget bröt dock inte mot reglerna om företrädesrätt till återanställning eftersom dessa medlemmar inte hade anmält anspråk på företrädesrätt till bolaget.
Domskäl: Företrädesrätt till återanställning kränks i vanliga fall genom att arbetsgivaren anställer någon annan än den som i första hand har företrädesrätt. Företrädesrätten kan dock också kränkas genom att uppsägningstiden förlängs för en annan arbetstagare än den som i första hand har företrädesrätt.
För att en arbetstagare ska kunna göra sin företrädesrätt gällande mot arbetsgivaren måste han normalt ha anmält anspråk på företrädesrätt till arbetsgivaren. Det finns inte några formkrav för en sådan anmälan.
Arbetsdomstolen har i två fall bortsett från kravet på anmälan. Det har gällt fall när det ändå stått klart för arbetsgivaren att arbetstagaren ville fortsätta att arbeta hos honom. Transport har inte hävdat att någon anmälan inte behövs i detta fall.
Anmälan om företrädesrätt måste i detta fall ha gjorts innan uppsägningstiderna förlängdes i början av december 1998. Transport menar att man gjort anmälan om företrädesrätt vid förhandlingar med bolaget i mars, september och den 16 december 1998. Arbetsgivarparterna har förnekat att anmälan gjorts före den 16 december.
Utredningen visar att de aktuella medlemmarna inte själva gjorde någon anmälan om företrädesrätt till bolaget. När det gäller frågan om Transport gjorde någon anmälan om företrädesrätt vid förhandlingarna med bolaget går uppgifterna isär. Handlingarna i målet visar inte att en sådan anmälan gjordes före den 16 december 1998. I ett protokoll från en förhandling den 7 februari 2000 står att Transport gjorde en kollektiv anmälan om företrädesrätt för sina medlemmar vid förhandlingen den 16 december 1998. Arbetsdomstolen anser därför att Transport inte bevisat att någon anmälan om företrädesrätt gjordes före förlängningen av uppsägningstiderna i december 1998.
Domslut: Transports talan avslås. Domen var enhällig.