Hade en busschaufför som av medicinska skäl inte längre kunde köra buss, men som kunde utföra andra arbetsuppgifter, rätt till lön för den tid han vistades på arbetsplatsen?

Bakgrund: Kent E anställdes 1996 som busschaufför hos bolaget. På grund av hjärtbesvär var han helt sjukskriven den 2 augusti 2000?15 mars 2002. Den 16 mars?30 april 2002 var han sjukskriven på halvtid. Han vistades då vissa tider varje dag på arbetsplatsen. Läkare bedömde att han inte kunde köra buss och han fick inte några andra arbetsuppgifter av bolaget. Parterna är oense om ifall Kent har rätt till lön för denna tid.
Bussarbetsgivarna yrkar att arbetsdomstolen ska fastställa att bolaget inte är skyldigt att betala lön till Kent för den aktuella tiden.
Kommunal bestrider och yrkar att bolaget ska betala dels lön med 12 339 kronor för mars?april 2002, alternativt lön med 2583 kronor avseende tiden den 1?8 april 2002 till Kent. Bolaget ska också betala dels 25 000 kronor i allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott, dels 100 000 kronor i allmänt skadestånd för brott mot grunderna för lagen om anställningsskydd till honom. Slutligen yrkar förbundet 50 000 kronor i allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott.
Kent kunde visserligen inte arbeta som busschaufför, men han kunde utföra andra arbetsuppgifter. Under den tid han var helt sjukskriven vidtog inte bolaget några åtgärder för att rehabilitera honom och underlätta hans återkomst till arbetsplatsen.
Arbetsgivarparterna bestrider. Kent stod inte till bolagets förfogande för busskörning. Bolaget undersökte möjligheterna att erbjuda honom andra arbetsuppgifter, men det fanns inte några sådana inom bolagets verksamhet. Bolaget åsidosatte inte sin rehabiliteringsskyldighet. Kent har därför inte rätt till lön.
Domskäl: Kent kunde av medicinska skäl inte längre köra buss och han stod därför inte till förfogande för det arbete han anställts för. Han stod emellertid till förfogande för andra arbetsuppgifter hos bolaget. Det avgörande för lönefrågan blir därför om bolaget borde ha erbjudit honom sådana arbetsuppgifter.
Arbetsdomstolens uttalanden i dom nr 42/1993 om den betydelse som arbetsgivarens skyldigheter i rehabiliteringshänseende har för tillämpningen av anställningsskyddslagen bör vara vägledande även i detta fall. Bolaget var alltså skyldigt att påbörja en rehabiliteringsutredning, om detta inte framstod som obehövligt. Domstolen anser inte att det framstod som obehövligt att påbörja en rehabiliteringsutredning därför att Kent inte var medicinskt färdigbehandlad. Bolaget började medverka i rehabiliteringen först inför Kents återkomst till arbetsplatsen.
Om bolaget hade påbörjat en rehabiliteringsutredning tidigare, hade bolaget troligtvis på ett långt tidigare stadium fått klart för sig dels när Kent skulle komma tillbaka till arbetet, dels att han av medicinska skäl inte skulle kunna fortsätta som busschaufför. Arbetsdomstolen anser att bolaget inte fullgjorde sin rehabiliteringsskyldighet under Kents sjukskrivningsperiod.
Tiden omedelbart före och en kortare tid efter Kents återkomst till arbetsplatsen kan betraktas som ett utredningsskede för att reda ut de oklarheter som fanns. Bolaget saknar inte ansvar för dessa oklarheter. Bolaget bör därför betala lön till Kent fram till att han varslades om uppsägning av personliga skäl.
När det gäller rätten till lön för tiden därefter bör det vara avgörande i vilken mån det har kunnat krävas av bolaget att omplacera Kent. Det är inte bevisat att det skulle ha saknats arbetsuppgifter för honom om bolaget hade fullgjort sin rehabiliteringsskyldighet. Kent får anses ha stått till förfogande för arbete på ett sådant sätt att han har rätt till lön enligt förbundets yrkande. Han och förbundet har också rätt till skadestånd för kollektivavtalsbrott. Domstolen anser däremot inte att det finns någon grund för skadestånd enligt anställningsskyddslagen.
Domslut: AD avslår Bussarbetsgivarnas talan. Linjebuss Sverige AB ska betala 12 339 kronor i lön till Kent. Bolaget ska dessutom betala 25 000 kronor till Kent och 20 000 kronor till Svenska Kommunalarbetareförbundet i allmänt skadestånd. Domen var enhällig.