Hade en arbetsgivare rätt att mot en uppsagd arbetstagares vilja lägga ut sparad semester innan anställningen upphörde?

Bakgrund: Mellan parterna gäller kollektivavtal. Catarina B-S anställdes hos Posten 1988. Den 1 september 1996 blev hon uppsagd på grund av arbetsbrist. Hennes anställning upphörde den 1 maj 1991 efter åtta månaders uppsägningstid. När Catarina blev uppsagd hade hon 18 sparade semesterdagar. Posten lade ut dessa dagar den 7-30 april 1997 mot Catarinas vilja.
Seko yrkar att arbetsdomstolen skall förklara att Pos-ten inte hade rätt att lägga ut Catarinas sparade semester och att Posten därför skall betala uppsägningslön och semesterersättning till Catarina. Posten lade ut Catarinas sparade semester i strid med semesterlagen och kollektivavtalet.
Arbetsgivarparterna bestrider yrkandet. Varken semesterlagen eller kollektivavtalet hindrade Posten från att lägga ut Catarinas sparade semester. Eftersom Catarinas anställning skulle upphöra den 1 maj 1997, kunde hon inte ta ut de sparade semesterdagarna något annat semesterår än 1997. Eftersom hon inte angett när hon ville ta ut dessa dagar, hade Posten rätt att bestämma när semestern skulle läggas ut.
Domskäl: Enligt semesterlagen skall sparade semesterdagar läggas ut det semesterår som arbetstagaren bestämmer. Sparad semester skall dock läggas ut inom fem år från det semesterår då den sparades. Om arbetstagaren inte tar ut semestern senast det femte året, skall arbetsgivaren lägga ut semestern det femte året. En arbetstagares rätt att välja kan också begränsas genom avtal eller om det finns särskilda skäl mot att lägga ut semestern det år som arbetstagaren valt. I det senare fallet får dock arbetsgivaren inte lägga ut semestern ett annat semesterår. Han kan bara hindra att semestern tas ut det aktuella året.
Frågan är då om en arbetsgivare ändå, som Posten hävdar, har rätt att i ett fall som detta lägga ut sparad semester det sista semesteråret som arbetstagaren är anställd utan att arbetstagaren begärt det.
Tanken med arbetstagarens rätt att spara semester är att få en sammanhängande längre ledighet. Om hans anställning upphör innan han tagit ut den sparade semestern, har han rätt till semesterersättning motsvarande de sparade dagarna. Genom att spara ersättningen kan han få en sammanhängande längre ledighet vid ett senare tillfälle. Att det var ekonomiskt fördelaktigare för Posten att i en övertalighetssituation lägga ut sparad semester i stället för att betala ut semesterersättning var inte skäl nog för att lägga ut semestern mot arbetstagarens vilja. Det avgörande skälet mot att arbetsgivaren har den rätt som Posten hävdar, är dock att det i semesterlagen inte finns något undantag från arbetstagarens rätt att välja semesterår som ger arbetsgivaren en sådan rätt.
Arbetsdomstolen anser alltså att det i semesterlagen inte finns någon rätt för arbetsgivaren att i den aktuella situationen lägga ut sparad semester tidigare än det femte året från det semesterår då den sparades. På detta avtalsområde har parterna dessutom kommit överens om att denna femårsregel inte skall gälla. En arbetsgivare kan alltså enligt kollektivavtalet inte tvinga en arbetstagare att ta ut sparad semester inom viss tid.
Posten kunde därför inte tvinga Catarina att ta ut sin sparade semester. Hon skall i stället ha semesterersättning för sina sparade semesterdagar. Hon skall också ha uppsägningslön under den tid som Posten lade ut den sparade semestern.
Domslut: AD förklarar att Posten inte hade rätt att lägga ut Catarinas sparade semester den 7-30 april 1997 och att Posten därför skall betala uppsägningslön och semesterersättning till henne. Domen var enhällig.