Domare måste ha högre lön än andra

I två olika mål från Polen respektive från Litauen uppkom frågor om vilka krav EU-rätten uppställer på lönevillkor för domare. Det polska målet (C-146/23) rörde en domare som väckte talan mot sin arbetsgivare och yrkade betalning av förlorad inkomst på grund av hur fastställandet av de polska domarlönerna hade förändrats vid tre tillfällen under 2020-talet. 

Med hänsyn till bland annat covid 19-pandemin och Rysslands invasionskrig av Ukraina beslutade den polska regeringen att vid tre tillfällen frysa domarnas löner och inte ge några löneökningar. Den polska domaren menade att frysningen var i strid med EU:s rättsstatsprincip och principen om domstolars oberoende.

I det litauiska målet (C-374/23) var det också fråga om fastställande av domarlöner var förenligt med de ovan nämnda EU-rättsliga principerna. Bakgrunden i det målet var att två domare hade väckt skadeståndstalan mot Litauen. De litauiska domarna menade dels att deras löner var helt beroende av den politiska makten. 

Vidare menade de att lönerna var ovärdiga eftersom de inte stod i proportion till domarnas ansvar och skyldigheter samt att lönerna inte ökade i takt med genomsnittslönerna i Litauen och att andra praktiserande jurister hade betydligt högre lön än domare.

De polska och litauiska domstolarna som skulle avgöra de nationella målen hänsköt till EU-domstolen frågor om vilka krav som EU-rätten ställer på lönesättning för domare. EU-domstolen fastslog i sin dom att principen om domares oavhängighet förutsätter att domare får en adekvat lön. Domarlöner kan variera med hänsyn till genomsnittslönen i varje medlemsstat, men måste vara tillräckligt stor för att domare ska kunna stå emot påtryckningar och korruption. En domare kan dock tjäna mindre än andra yrkesverksamma jurister. Vid lönesättning för domare är därför medlemsstaterna skyldiga att beakta EU-rättens krav.

EU-domstolen gick därefter vidare och prövade under vilka förutsättningar medlemsstaterna kan göra undantag från den löneutveckling som en domare kan förvänta sig genom att frysa eller minska lönen. I denna del konstaterade EU-domstolen att sådana åtgärder måste 1) göras med stöd i lag, 2) vara motiverade av ett tvingande allmänintresse, 3) vara proportionerliga, 4) inte gå längre än att lönen återspeglar betydelsen av domarnas arbete och 5) vara möjliga att överpröva rättsligt.