Bröt en arbetsgivare mot semesterlagen genom att inte lägga ut fyra veckors sammanhängande sommarsemester för en arbetstagare?

Bakgrund: Frode M anställdes 1989 hos bolaget. Han sade upp sig den 30 maj 1997 sedan han fått ett nytt arbete. Hans anställning upphörde den 31 augusti samma år. Han tillträdde den nya anställningen den 1 september 1997.
Vid en MBL-förhandling i mars 1997 meddelade bolaget vilka semesterperioder som skulle gälla för detta år. För Frodes avdelning gällde två perioder. Den första perioden var veckorna 25-28 och den andra var veckorna 29-32. Arbetstagarna fick ange sina önskemål på en lista. Frode antecknade endast vecka 20 som önskemål. Bolaget gjorde sedan en semesterlista med utgångspunkt från dessa önskemål. Senare anmälde Frode att han ville ha semester även veckorna 29, 30 och 35 samt två dagar i vecka 34. Bolaget beviljade honom semester endast vecka 35.
Förbundet: Frode skall ha 50 000 kronor i allmänt skadestånd och dessutom ekonomiskt skadestånd Bolaget bröt mot semesterlagen ge-nom att neka honom begärd semester och inte lägga ut semester enligt paragraf 12 i semesterlagen.
Arbetsgivarparterna bestrider. Bolaget hade träffat ett avtal med Frode som innebar att han avstod från sommarsemester. Bolaget lade ut huvudsemestern enligt paragraf 12 i semesterlagen genom att efter MBL-förhandlingar fatta beslut om semesterperioder. Även om bolaget skulle ha brutit mot semesterlagen skall Frode inte ha något ekonomiskt skadestånd. Det finns inget orsakssamband mellan bolagets handlande och de kostnader som han gör gällande.
Domskäl: Enligt paragraf 12 i semesterlagen skall semesterledighet, om annat inte har avtalats, förläggas så att arbetstagaren får en ledighetsperiod om minst fyra veckor under månaderna juni-augusti.
Bolaget brukade tillmötesgå arbetstagarnas önskemål om semester och arbetstagarna anpassade sina önskemål efter bolagets behov av arbetskraft. Det har också kommit fram att Frode brukade sprida ut sina semesterdagar.
Eftersom semesterlagen är en social skyddslagstiftning måste det bli klarlagt att arbetstagaren verkligen avsett att avstå från sina rättigheter enligt lagen. I vart fall måste omständigheterna ha varit sådana att arbetsgivaren haft anledning att tro att arbetstagaren gjort det. Det är inte bevisat att Frode kom överens med bolaget om att avstå från sin sommarsemester. Bolaget hade inte heller anledning att tro att Frode gjorde det. Detta gäller trots att Frode, när sommarsemestrarna planerades, inte talade om att han tänkte ta ut en längre sammanhängande sommarsemester och att han brukade sprida ut sina semesterdagar.
En arbetsgivare som utan särskilda skäl går emot en arbetstagares önskemål om semester under juni-augusti kan bli skadeståndsskyldig. Bolaget har inte påstått att det fanns särskilda skäl. Därför bröt bolaget mot paragraf 12 i semesterlagen. Arbetsdomstolen bestämmer det allmänna skadeståndet till 15 000 kronor.
När det gäller det ekonomiska skadeståndet hade Frode inte någon ovillkorlig rätt att få sin semester förlagd till den tid som han önskade. Bolaget var bara skyldigt att lägga ut fyra veckors sammanhängande semester under juni-augusti.
Det är inte bevisat att det finns något orsakssamband mellan bolagets beslut om Frodes semester och de kostnader som han gjort gällande. Förbundets talan om ekonomiskt skadestånd skall avslås.
Domslut: Håfreströms AB skall betala 15 000 kronor i allmänt skadestånd till Frode. Domen var enhällig.