Anställningsskydd Fanns det saklig grund för att säga upp en arbetstagare som tagit emot för mycket lön under flera år?

Bakgrund: En anställd fick ett schabloniserat kostnadsbidrag varje månad när han tjänstgjorde utomlands för Volvo Lastvagnar. När han återkom till Sverige skulle han inte längre få kostnadsbidraget.
Trots detta fortsatte bolaget att under drygt tre och ett halvt års tid felaktigt betala ut ersättning till honom, sammanlagt drygt 400 000 kronor.
Hans månadslön var normalt 13 000-16 000 kronor netto, medan ersättningarna var mellan 6 000 och 12 000 kronor per månad. När bolaget upptäckte de felaktiga utbetalningarna och uppmärksammade den anställde på detta betalade han tillbaka pengarna.
Bolaget sade upp honom utan att göra någon omplaceringsutredning.
Sif: Uppsägningen ska ogiltigförklaras och den anställde ska få 100 000 kronor i allmänt skadestånd. Bolaget har sagt upp honom utan saklig grund. Bolaget begick ett misstag när det betalade ut för mycket pengar och han tog emot pengarna i god tro. När han uppmärksammades på de felaktiga betalningarna betalade han tillbaka.
Det var möjligt att omplacera honom till ett annat arbete.
Arbetsgivarparterna bestrider. Den anställde har utnyttjat den uppkomna situationen genom att inte informera bolaget om att han fick för mycket i lön. Det har han gjort i syfte att få egen vinning till skada för bolaget. Betalningarna uppgår till betydande belopp och det är fråga om en allvarlig illojalitet.
Det har funnits omplaceringsmöjligheter inom bolaget, men på grund av den djupa förtroendeklyfta som uppstått genom hans agerande finns det inte någon omplaceringsskyldighet.
Domskäl: Den anställde borde ha upptäckt de felaktiga utbetalningarna. Beloppen var stora i förhållande till hans löneutbetalningar från bolaget och utbetalningarna pågick under mycket lång tid utan att han reagerade. Han var inte i god tro.
Den anställdes agerande i samband med de felaktiga utbetalningarna har i så hög grad rubbat det förtroende som bolaget måste kunna ha för honom, att det inte är skäligt att kräva att han omplaceras till annat arbete. Det saknar därför betydelse att bolaget är en stor arbetsgivare och att det i och för sig funnits omplaceringsmöjligheter.
Det fanns saklig grund för uppsägningen.
Domslut: AD avslår Sifs talan. Två ledamöter var skiljaktiga.