AD har bestämt hur reglerna för guldklockan ska tolkas

OFR/O genom Förbundet Reservofficerarna har stämt Staten genom Arbetsgivarverket och yrkat fastställelsetalan om att två reservofficerare ska behandlas likvärdigt med övriga statsanställda vid tilldelning av utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst”.

Förbundet yrkar att domstolen fastställer att en reservofficer, som varit anställd vid Försvarsmakten under den i förordningen (1974:225) om utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst” (NOR-förordningen) stipulerade anställningstiden, ska tilldelas utmärkelsen. Vidare begär förbundet ett förhandsavgörande från EU-domstolen då tvisten bland annat rör diskriminering av deltids- och visstidsanställda som bygger på EU-rätten.

Staten bestrider förbundets fastställelseyrkande och motsatt sig att Arbetsdomstolen ska inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.

Förbundet: Det finns inte särskilda skäl att undanta sådan anställningstid som inte är tjänstgöringstid. Detta eftersom arbetets beskaffenhet i huvudsak är likadant som yrkesofficerarnas, och att det vore otillåten diskriminering enligt 2002 års lag om deltidsarbete att behandla reservofficerare på annat sätt än yrkesofficerare som arbetar heltid.

Statens tillämpning av reglerna innebär att reservofficerarna missgynnas i förhållande till yrkesofficerare som arbetar heltid. Missgynnandet har samband med deras deltidsarbete. Att tillämpa förordningen på detta sätt utgör inte sakliga skäl. Det kan inte heller motiveras av ett berättigat mål och medlen är inte lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet. Det rör sig således både om direkt och indirekt diskriminering.

Staten: Reservofficerarnas anställningstid, när de inte tjänstgör, ska inte räknas in vid beräkning av anställningstid enligt NOR-förordningen eftersom det finns särskilda skäl att inte göra det. Dessa skäl utgörs av reservofficeranställningarnas särskilda beskaffenhet, nämligen att de tjänstgör tillfälligt och icke kontinuerligt. Reservofficerare är inte deltidsarbetande i 2002 års lags mening. För att en arbetstagare ska kunna anses arbeta deltid, krävs att det finns en relevant heltidsnorm att förhålla sig till. Så är inte fallet vad gäller reservofficersanställningar.

Arbetsdomstolen: Mot bakgrund av att reservofficerare trots en lång anställningstid kan ha tjänstgjort en mycket begränsad tid kan det i dessa fall svårligen anses ha varit tal om något långvarigt och troget arbete. Det ligger därför närmare till hands att vid en tillämpning av NOR-förordningen utgå från den tid som reservofficeren faktiskt har utfört arbete för staten i sin befattning som reservofficer. Det finns särskilda skäl att beräkna reservofficerarnas anställningstider utifrån faktisk tjänstgöringstid.

Kan en sådan tillämpning av NOR-förordningen hindras av att den skulle utgöra otillåten diskriminering enligt 2002 års lag?

Med hänsyn till att reservofficerare har samma eller liknande typ av arbetsuppgifter som yrkesofficerare ska jämförelsen göras med heltidsarbetande yrkesofficerare. Reservofficerare är därmed deltidsarbetande i den mening som avses i 2002 års lag.

Det är ostridigt att reservofficerare missgynnas i 2002 års lags mening i förhållande till yrkesofficerare när de, vid en tillämpning av NOR-förordningen, inte tillgodoräknas all statlig anställningstid.

EU-domstolen har i ett mål om beräkning av lönegrundande tjänstetid för frivilliga brandmän uttalat följande. Att beakta den mängd arbete, som en deltidsarbetande faktiskt har fullgjort, jämfört med den mängd arbete som en heltidsarbetande har fullgjort, utgör en tillämpning av ett objektivt skäl som motiverar en proportionerlig nedsättning av en deltidsarbetandes rättigheter och arbetsvillkor. Att vid lönesättning tillämpa regler om lönegrundande tjänstetid på så sätt, att tjänstetiden direkt beror på omfattningen av det arbete som den berörda arbetstagaren har utfört och inte enbart på den tjänstetid som vederbörande har uppnått, är en lämplig tillämpning av principen om tidsproportionalitet och därmed är regleringen tillåten.

Därmed finns det objektiva och sakliga skäl för den aktuella särbehandlingen.’

Arbetsdomstolen anser inte att det råder någon sådan oklarhet om innebörden av deltidsdirektivet att det krävs att domstolen inhämtar ett förhandsavgörande från EU-domstolen.

Domslut: Arbetsdomstolen avslår OFR/O genom Förbundet Reservofficerarnas talan och även dess begäran om att domstolen ska inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen. Vardera parten ska stå sin rättegångskostnad (i målet har den särskilda kvittningsbestämmelsen i arbetstvistlagen angående rättegångskostnader tillämpats).