Offentliga arbetsgivare ska inte lägga sig i anställdas värderingar

Två brandmän skrev en debattartikel där de var kritiska till ledningens rekryteringsmetoder. Efter det var de inte längre välkomna på sin arbetsplats. Arbetsgivaren, Södertörns brandförsvarsförbund, kritiserade inte deras arbetsprestation men menade att de anställda inte längre delar grundläggande värderingar med förbundet utan att för den sakens skull precisera vare sig vad dessa värderingar bestod i eller på vilket sätt de två brandmännen inte delade dessa. Justitie­ombudsmannen, JO, ansåg att det rörde sig om en mycket allvarlig kränkning av deras yttrande- och meddelarfrihet.

För det första är åsikts- och yttrandefriheten något som skyddas i vår grundlag, i Europakonventionen och i EU-stadgan. Alla tre är bindande regelverk som står över annan lagstiftning. Det är däremot något oklart vad som avses med en arbetsplats värderingar. Ibland finns dessa nedskrivna i någon typ av värdegrundsdokument men ofta är innebörden mer diffus.

För det andra är det en avgörande skillnad om det rör sig om en offentlig eller en privat arbetsgivare. Grundlagen, Europakonventionen och EU-stadgan är något som helt klart binder det allmänna, alltså offentliga arbetsgivare, men som regel inte privata rättssubjekt, det vill säga inte privata arbetsgivare. Det är med andra ord en väsentlig skillnad mellan att vara en offentlig och en privat arbets­givare.

Åsikts- och yttrandefriheten innebär att en offentligt anställd har en rätt enligt grund­lagen, Europakonventionen och EU-stadgan att yttra sig i media om sin arbetsplats. Arbets­givaren får inte ingripa mot någon som nyttjat sin rätt att yttra sig (repressalieförbudet). Ett ingrepp kan till och med i vissa fall vara straffbart. Den som drabbas av en kränkning av sin yttrandefrihet har också rätt till skadestånd. Yttrandefriheten har långa anor i svensk rätt och är grundbulten i ett öppet samhälle med fri åsiktsbildning. Att offen­tligt anställda omfattas av yttrandefriheten är ett led i att främja allmänhetens insyn och granskning av hur myndigheterna sköter sig.

Därmed inte sagt att yttrandefriheten för offentligt anställda är undantagslös. Tvärtom får den begränsas genom lag. Exempel på begränsningar finns i vår offentlighets- och sekretesslag och i brottsbalken. JO har i sin praxis också öppnat för undantag i extrema situationer där den anställde gett uttryck för sina personliga åsikter på ett sätt som väcker frågor om personens möjlighet att iaktta saklighet och opartiskhet i tjänsten. Då ställs nämligen den grundlagsskyddade yttrandefriheten mot grundlagens krav på att myndigheter ska vara opartiska. Ett exempel skulle kunna vara om en anställd uttrycker en hatisk hållning mot en grupp i samhället och samtidigt har befogenhet att fatta myndighetsbeslut gentemot individer som tillhör denna grupp. Det finns dock inget utrymme att inskränka en offentlig arbetstagares åsikts- och yttrandefrihet med hänvisning till arbetsplatsens värdegrund.

För att återgå till exemplet med Södertörns brandförsvarsförbund så krävdes ett mycket kritiskt JO-beslut och hot om stämning innan brandförsvarsförbundet medgav att de brutit mot grundlagen och gottgjorde de två brandmännen – med 150 000 kronor vardera.

Det är onekligen motsägelsefullt när en myndighet hänvisar till diffusa grundläggande värderingar men samtidigt bryter mot de grundläggande värderingar som framgår av vår grundlag och Europakonventionen. Kunskapen och förståelsen för åsikts- och yttrandefriheten måste helt enkelt bli bättre.

Anna Rogalska Hedlund

Expert på fri- och rättighetsjuridik och ombud för de två brandmännen i texten.