Vårdföretagarna: "Kommunal körde med maffiametoder"

I torsdags gav medlarna upp hoppet om att hitta en lösning som både Kommunal och Vårdföretagarna kunde acceptera när det gäller de 40 000 privat anställda personliga assistenterna. Men strax efteråt slöts parterna ändå ett avtal.

Vårdföretagarna valde att acceptera ett kollektivavtal enligt märket under hotet att helt stå utan kollektivavtal. Men Vårdföretagarnas förbundsdirektör Inga-Kari Fryklund, är kritisk till Kommunals agerande.  

–  Förbundet var berett att släppa 40 000 assistenter och istället gå på varje enskilt företag för att tvinga fram ett avtal. Det är en väldigt märklig hantering. Vi har aldrig varit negativa till att försöka hitta en lösning. Men om det inte finns pengarna i sektorn så finns det inte. Det finns inte mer pengar för att Kommunal kommer med maffiametoder och ett starkt hot, säger Inga-Kari Fryklund, i Lag & Avtal:s nyhetsbrev om avtalsrörelsen.

Vårdföretagarna har varit kritiska till att regeringen under flera år låtit bli att höja assistansersättningen i nivå med de kollektivavtalade lönerna.

I Kommunals blogg redogör förbundets avtalssekreterare Lenita Granlund för vad hon menar att det var som ledde till överenskommelsen: att Kommunal var beredda att låta bli att förhandla med Vårdföretagarna och istället förhandla med företag efter företag i assistansbranschen.

”Det skulle ha varit en helt unik åtgärd för Kommunal. Det vanliga är ju att vi värnar de centrala avtalen. Men vi som fackförbund har en skyldighet gentemot hela arbetsmarknaden att leverera löneökningar i takt med det så kallade märket. Och framför allt har vi en skyldighet gentemot medlemmarna i Kommunal att få igenom löneökningarna. Och vi gjorde bedömningen att vi hade bättre chans att nå framgång på det här viset”.

Lenita Granlund skriver att hela organisationen var riggad för detta.

”Vi var beredda att konflikta oss till avtal hos vartenda företag där det skulle ha behövts”.

I nyhetsbrev om avtalsrörelsen poängterar hon att det är viktigt att märket följs, att medlemmarna, oavsett bransch, ska ha löneökningar som alla andra får.

– Om vi skulle tillåta att ett visst avtalsområde eller en viss bransch får ett avtal till reapris, så kan man undra vad som kan hålla tillbaka branscher som går väldigt bra från att ta ut mer än märket. Vi har att förhålla oss till det system vi har.

Det kan aldrig vara lönsamheten i en enskild bransch som avgör löneökningarna, säger Lenita Granlund.