Regeringen måste stoppa okunniga domstolar

Flertalet svenska arbetsmarknadsparter har en instinktiv motvilja mot allmängiltigförklarade kollektivavtal, så också jag. När jag ledde Laval-utredningen 2008 ingick både allmängiltigförklaring och lagstadgad minimilön som förslag till hur Sverige skulle leva upp till EU-rätten. De flesta EU-länder använder sedan länge dessa metoder.

I utredningen avvisade vi förslagen eftersom de stred mot den svenska kollektivavtalsmodellen. Kraven från EU att göra något har inte minskat sedan dess.

I Sverige har i praktiken allmängiltigförklaring införts genom politiska beslut nationellt och kommunalt. Migrationsverkets beslut om arbetstillstånd, villkor vid upphandling och kommuners beslut om ”vita jobb” förutsätter kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor. Kollektivavtalen som ”ägs” av parterna har förstatligats och kommunaliserats.

Att tolka kollektivavtal är en grannlaga uppgift där i princip endast parter kan avgöra den rätta innebörden. Parter har förhandlingsordningar för att lösa rättstvister och ibland får Arbetsdomstolen (AD) avgöra vad som gäller.

Så är det inte när statliga och kommunala tjänstemän ska avgöra tolkning av kollektivavtal. Om ett beslut överklagas prövas det av domstol, dock inte av AD utan av migrations- eller förvaltningsdomstol.

De beslut som fattas av offentliganställda tjänstemän kan få allvarliga konsekvenser för enskilda individer. I media redovisas fall där personer fått beslut om utvisning då de, av Migrationsverket, bedömts ha en smärre brist i anställningsvillkoren.

Dessutom leder myndigheters och domstolars tolkning av kollektivavtal till frågetecken, åtminstone för den som har kunskap om kollektivavtal. Nyligen avgjorde AD en tvist om byggavtalet som bör leda till att Migrationsverket tvingas till en ny tillämpning.

När tolkning av villkor i kollektivavtal ska avgöra vem som vinner en upphandling får vi räkna med att företag som förlorat, därför att företaget inte anses tillämpa kollektivavtal, kommer att överklaga beslutet. Denna överprövning görs av en förvaltningsdomstol, som saknar erfarenhet av denna typ av tvister. En tolkning av kollektivavtal görs bäst av AD.

Kort sagt – nuvarande ordning är rättsosäkert och kan leda till svåra konsekvenser för enskilda och för företag.

Den svenska kollektivavtalsmodellen ger ett stort inflytande för parter att bestämma villkor på arbetsmarknaden men också ett ansvar att medverka till en rimlig ordning på arbetsmarknaden.

De svenska kollektivavtalen är många och omfattande. Utvecklingen sedan 1990-talet har lett till att fler frågor bestäms i lokala eller individuella avtal, vilket leder till särskilda tillämpningsproblem. Problem som måste lösas av parterna som ju äger avtalen.

En annan förändring över tid är att en del branscher inte motsvarar bilden av vår modell. Den fackliga organisationsgraden har minskat och färre företag är med i en arbetsgivarorganisation.

Många parter och politiker tycks ha en beröringsskräck inför frågan om allmängiltigförklaring. Ett svenskt system ska naturligtvis bygga på våra förutsättningar.

Några faktorer som bör vara styrande är att parterna får ett stort ansvar och att allmängiltigförklaring enbart ska användas när det löser problem som inte kan lösas på annat sätt. En inspirationskälla kan vara Norge där allmängiltigförklaring inte tycks störa den norska modellen.

Frågan om allmängiltigförklaring kan inte lösas enbart av parterna. Parterna bör därför ta initiativet och föreslå regeringen att, som vi brukar göra, utreda frågan. Utredningen ska föreslå ett rättssäkert system som också underlättar myndigheters arbete. Kanske kan också frågor som rör hamnkonflikten i Göteborg få ett svar.

Claes Stråth,

tidigare generaldirektör för Medlingsinstitutet

Läs också - Transports Lars Lindgren i Lag & Avtal: ”Allmängiltiga kollektivavtal är en lösning”

Läs också - Lars Lindgren i debattartikel i DN: ”Facken har tappat kontrollen över svensk lönebildning”