Corona blottar skillnader mellan olika branscher

Vilka knappar som är de rätta att trycka på för att uppnå största möjliga stabilitet hänger på hur långvarig coronapandemin blir, inte bara i Sverige utan i hela världen.

När vi måste isoleras från varandra för att minska takten i smittspridningen och samtidigt hålla samhällsfunktionerna i gång, blir effekten väldigt olika för olika branscher.

Vissa branscher jobbar på som vanligt med skillnaden att de som kan jobbar hemifrån.

Trycket inom vården och hos hemmats­leverantörerna är högre än någonsin.

De gröna näringarna som är i startgroparna inför sommaren undrar oroligt om det stora antal utländska säsongsarbetare som brukar arbeta i branschen kan komma i år.

Och vissa branscher är i princip helt utslagna. Flygplan står på marken, restauranger och ­hotell är tomma, event och seminarier är inställda ­eller sänds på webben. Här slår rekonstruktioner, konkurser och arbetslöshet hårt.

Även mot arbetstagare slår krisen olika. Några förlorar sin försörjning. Andra jobbar mer än de egentligen orkar och tjänar mer än vanligt. De på hemmakontoret har låg risk att bli smittade men blir frustrerade av att vara isolerade. De som blir av med jobbet eller vars företag går i konkurs förlorar sitt sammanhang, sin arbetsgemenskap och kanske sina framtidsdrömmar.

Den stora utmaningen är att på bästa sätt ­använda tiden tills vi kommer tillbaka till ­någon form av normalitet. De som inte kan jobba ­behöver hjälp som ger dem ekonomiska förutsättningar och praktisk möjlighet att utveckla sin kompetens. Samtidigt som det ger trygghet och meningsfullhet för individen kan det bidra till den teknikdrivna kompetensomställning som samhällsutvecklingen kräver.

Sverige har historiskt varit bra på omställning, men vi finns i en global värld där virusets framfart över jorden påverkar oss alla under en oklar tidsutdräkt. Det handlar inte om veckor, sannolikt inte heller om månader, utan om år.

Krisen visar oss hur olika förutsättningar vi har beroende på var på arbetsmarknaden vi finns. Otryggheten i företag vars affärer förutsätter jämna och förutsägbara intäkter skiljer sig mot den trygghet som finns i skattefinansierad verksamhet. Det är inte främst anställningsformen som ger trygghet i en kris, det är finansieringsformen.

Entreprenörer tar alltid risker och i krisen blir det ännu mer tydligt. Att många nu förlorar sina livsverk kan slå mot företagandet i framtiden. Det är olyckligt för arbetsmarknadens utveckling eftersom de nya jobben ofta skapas i små och medelstora företag.

Arbetsmarknaden är samhällets ankare. När den skadas skakar resten av samhället. Redan nu måste vi börja analysera hur vi skapar en robustare arbetsmarknad med företag som har bättre förutsättningar att stå stadigt vid en kris. För ­covid-19 tog oss på sängen, och av pandemin måste vi lära oss vad som krävs i kriser, oavsett vad de beror på.