Semester måste vara intjänad

Kathleen Greenfield arbetade under flera år för samma arbetsgivare. Hennes veckolön varierade från vecka till vecka beroende på hur många timmar hon arbetade. Enligt såväl lagen i Storbritannien som hennes anställningsavtal hade hon rätt till 5–6 veckors semester per år.

Under ett semesterår tog hon ut sju semesterdagar under en period då hon bara arbetade en dag per vecka. Senare samma år tjänstgjorde hon i tolvdagarsperioder följda av två dagars ledighet. Hon ansökte då om ytterligare en veckas betald semester. Arbetsgivaren informerade henne om att hon hade förbrukat sin semesterrätt på 5–6 veckor när hon tagit ut sju dagars semester under den period då hon tjänstgjorde en dag per vecka.

Sedan Kathleen Greenfield gått till domstol för att kräva att hennes rätt till årlig semester beräknades enligt hennes nya schema, frågade andrainstansdomstolen i Birmingham EU-domstolen hur de fyra veckorna per år ska beräknas när en deltidsanställd under semesteråret gått upp i tid.

EU-domstolen konstaterar att rätt till fyra veckors semester och rätt till semesterersättning är två olika saker. Syftet med rätt till årlig semester är att arbetstagaren ska få vila sig från sina arbetsuppgifter enligt anställningsavtalet. Semester bygger därför på intjänande och ska beräknas i enlighet med den tid som stadgas i anställningsavtalet.

Om en arbetstagare går upp i arbetstid under ett semesterår måste inte nationell lag föreskriva att redan intjänad semester ska räknas om. Semesterersättning är dock inte beroende av när semester tas ut, utan ska följa arbetstagarens lön.