Professor: Svårt att se vinsten med att ställa sig utanför

LO gav efter ett extrainsatt representantskap i mitten av augusti okej till fortsatta förhandlingar om trygghet och omställning.

Pappers såg på det mötet ingen anledning att opponera sig mot ­majoriteten. Förbundet insåg att 13 av 14 förbund ändå skulle säga ja till att fortsätta.

– Vi väntade till måndagen efter det mötet, när LO skulle ha ett styrelsemöte. Där läste jag upp och förmedlade vårt besked. Sannolikheten att vi ställer oss bakom förhandlingarna framåt är minimal, för att inte säga obefintlig, säger Pontus Georgsson.

Pappers var det första av sex LO-förbund som lämnade förhandlingarna med arbetsgivarna om trygghet och omställning. Kommunal, Byggnads, Seko, Fastighets och ­Målarna gjorde samma sak, men har nu återvänt till förhandlingsbordet. För Pappers är huvudargumentet för att inte heller nu fortsätta med förhandlingarna att förbundet vill vara sanningsenligt mot sina medlemmar.

– Vi kan inte gå in i en förhandling där vi tydligt ser att det kommer att bli försämringar för dem, säger Pontus Georgsson.

Han poängterar att han sitter i LO:s styrelse och därför måste respektera demokratiska beslut.

– Men om jag tycker att man är på fel spår så kommer jag att berätta det, säger Pontus Georgsson.

Pappers anser att Las-frågorna och trygghetsfrågorna bäst avhandlas i en vanlig avtalsrörelse. Något som Pontus Georgsson har kallat för ”en tredje väg”. Det spelar ingen roll att politikerna hotar med lagstiftning om parterna inte kommer överens.

– Då påstår jag att med den kraft vi har inom LO, en enighet mellan 14 förbund, så skulle vi ändå kunna påverka frågan både politiskt och i förhandlingar i avtalsrörelsen. Det är den vägen vi vill gå, säger Pontus Georgsson.

Att Kommunal, Byggnads, Seko, Fastighets och Målarna nu är med i förhandlingarna igen har han ändå förståelse för.

– Det finns medlemmar även i ­andra förbund som drabbas av till exempel fler undantag i turordningsreglerna. Men de allra flesta förbund har också andra medlemskategorier, de har medlemmar som har allmän visstid eller kanske drabbas av hyvling. Det har inte vi. Vi har bara den kategorin som kommer att drabbas av de utökade undantagen. Därför blir våra ställningstaganden annorlunda, säger Pontus Georgsson.

Professor Birgitta Nyström vid Lunds universitet har inte hört Pappers argument för sitt agerande. Men rent generellt kan hon inte se att förbundet skulle kunna tjäna något på det, annat än att man ger en stark signal till sina medlemmar.

– Det är ett sätt att sedan kunna säga att man inte har gått med på de här försämringarna och förändringarna.

Hon konstaterar att underlaget som LO har utarbetat för de fortsatta Las-förhandlingarna ska bli en helhetslösning, som sedan ska regleras i ett huvudavtal.

– De enskilda förbunden ska godkänna och ansluta sig till det avtalet. Kommer de där fram till något som Pappers tycker är bra, eller om förbundet utsätts för press, kan det ju ansluta sig till ett sådant huvudavtal ändå.

Missa inga nyheter - beställ Lag & Avtals kostnadsfria nyhetsbrev

Eftersom politikerna hotar med lagstiftning om parterna inte kan komma överens om en reformering av Las, så ser Birgitta Nyström ännu mindre vad Pappers vinner på att inte medverka i förhandlingarna tillsammans med LO.

Hon påpekar att även om parterna kommer överens och löser frågorna i ett huvudavtal finns det fortfarande arbetstagare och arbetsplatser som inte täcks av något kollektivavtal. För dem måste det finnas grundläggande regler i anställningsskyddslagen oavsett.

– Det här motståndet mot förändringarna i Las är nog ganska lönlöst. Om Pappers säger att förbundet inte är med på ett huvudavtal så gäller ju Las-reglerna, men det kommer förmodligen inte att vara de regler vi har i dag.

Birgitta Nyström ger inte heller mycket för strategin att föra in ­frågorna i avtalsrörelsen i stället, även om strejkvapnet då finns för förbundet att ta till.

– Eftersom det ligger ett lagförslag ger det ändå inget. Om man redan vet vad som händer ifall man inte kommer överens blir man kanske inte heller så kompromissvillig i avtalsförhandlingarna, säger Birgitta ­Nyström.