Pensionärer viktig resurs för polisen i Stockholm

Polisen i Stockholm är hårt belastad av personalbrist och svåra utredningar. Den tidigare kriminalkommissarien Hans Strindlund och ytterligare åtta återanställda brottsutredare sitter i samma del av korridoren i polishuset på Kungsholmen. De utreder grova brott som blivit liggande på grund av personalbrist. Och det finns mycket för dem att göra.

I Stockholmsområdet har ett 30-tal personer skjutits ihjäl sedan början av 2017 på grund av konflikter mellan kriminella grupper. Sam­tidigt har polis­regionen tappat runt 250 personer sedan 2015.

Rekryteringen av ny personal drar ut på tiden. Polisen i Stockholm satsar därför på att återanställa pensionärer som en övergångslösning för att lätta på arbetsbördan för de ordinarie anställda.

– Det är gamla brottsutredare och förundersökningsledare som arbetat med den här typen av brottslighet innan, säger Jan Evensson, kommenderingschef och chef för enheten där de återanställda pensionärerna arbetar.

Hans förhoppning är att fler pensionärer ska kunna återanställas. Intresset har hittills varit stort. Projektet sträcker sig till att börja med året ut, men kan komma att förlängas.

– Hittills har vi inte kört så mycket blandgrupper med ordinarie personal. Men vi tittar på om vi ska växla upp projektet, om vi då ska kunna ha det mer i ordinarie verksamhet också. Det är kul med gamla kolleger som kommer tillbaka.

Hans Strindlund gick från att vara 110 procent i arbete på torsdagen till 0 procent på fredagen, efter att ha jobbat 40 år som polis. Att sluta så abrupt är inget han rekommenderar.

– Jag började känna av liemannen när jag gick hemma. Det kändes inte alls bra, så efter drygt ett halvår började jag jobba som tim­anställd inom polisområde Stockholm Syd under 2018. Det gjorde jag fram till det här projektet startade.

Anställningskontraktet kan när som helst sägas upp, av bägge parter. Det passar Hans Strindlund perfekt. Det är helt upp till honom hur mycket han vill jobba, men maxtiden är 40 timmar i veckan. För hans del har det hittills landat på fyra dagar i veckan.

– Att börja jobba igen är ett individuellt ställningstagande. Jag har respekt för dem som inte vill det också. Det här passar nog inte alla.

Den som vill återgå i tjänst måste vara uppdaterad både på arbetsuppgiften och på de dataprogram som används. Pausen ska nog inte heller ha varit alltför lång, tror Hans Strindlund.

– Utredare är inget enkelt jobb. Man måste ha simultankapacitet och klara av att hålla flera bollar i luften sam­tidigt. Och man måste ha god hälsa.

Hans Strindlund och hans åtta återanställda kolleger har börjat beta av en stor hög av ärenden som blivit liggande på grund av rådande personalläge.

– Det är helt förfärligt. Det är ärenden som absolut inte ska ligga i väntläge. Om vi inte utreder dessa fall fortsätter de här personerna att begå brott och fler råkar ut för dem. Gärningsmännen är ganska unga och det är grova brott som ger fängelse i flera år. Kanske kan de hejda sig och göra något vettigt av sina liv i stället.

Hans Strindlunds utrednings­arbete har under hans yrkesliv lett till sex livstidsdomar. Man skulle kunna tro att han skaffat sig en och annan fiende genom åren.

– Men har du läst om någon ut­redare som blivit knivskuren? Nej, för det händer inte. Det beror på att vi kan hantera folks aggressioner och ser till att det inte blir som hund och katt. Någon bad mig till och med att bli deras över­vakare när de släpptes ut från fängelset, trots att det var jag som stoppade dit dem. Det är ett bra betyg, säger Hans Strindlund.