Arbetsrätt

Ombudet: ”Laval-målet fick större proportioner än vi anade”

Det så kallade Laval-målet gällde det lettiska byggföre­taget Laval som skulle bygga en skola i Vaxholm med utländsk arbetskraft. Företaget försattes i blockad från de svenska byggfacken. Målet togs upp i EU-domstolen 2007. Foto: CLAUS GERTSEN/TT
Anders Elmér.

Historik. Anders Elmér, som var ombud i målet på Lavals sida i EU-domstolen 2007 och i Arbetsdomstolen två år senare, hade aldrig uppträtt som ombud i EU-domstolen. Han minns det som ett stort ögonblick i sin advokatkarriär. Mycket stod på spel och han hade både arbetsmarknadens och mediernas blickar på sig.

Publicerad

– Det var spännande och en stor händelse i svensk arbetsrätt. Den fria rörligheten och rätten att vidta stridsåtgärder stod emot varandra, säger han.

Han medger att det var en principiellt viktig seger för arbetsgivarna, men tillägger att den var lika viktig för juridiken. Men han ser den inte som revolutionerande och ett hot mot den svenska modellen.

– Den har varit lite överdrivna reaktioner. Den berör ju trots allt mest bygg- och anläggningsbranschen. Det är inte rimligt att utländska företag ska betala exakt på kronan vad svenska arbetare får. Det är ett protektionistiskt synsätt som i förlängningen leder till att utländska företag förhindras att konkurrera på den svenska arbetsmarknaden. Därmed inte sagt att det ska finnas lönedumpning. Schyssta löner och en säker arbetsmiljö är A och O.

Anders Elmér är kritisk till det politiska efterspelet till Laval, att det görs nya tolkningar av utstationeringsdirektivet gång på gång och att budskapet i domen riskerar att urvattnas.

– Jag skulle vilja se fler förhandsavgöranden så att EU-domstolen vänjer sig vid svensk rätt. Annars kan den svenska modellen vara hotad, säger han.

Han konstaterar också att implementeringen av direktiv genom kollektivavtal inte går friktionsfritt, vilket kan leda till ett ökat tryck mot lagstiftning eller allmängiltigförklaring.

Anders Elmér tycker också att Arbetsdomstolen, i ljuset av arbetsrättens europeisering, kunde vara lite mer offensiv i sin praxisbildning.

– Ett tydligt exempel är domstolens hårdnackade motstånd mot att tillämpa den inom europeisk rätt allmänt tillämpade proportionalitetsprincipen. Arbetsdomstolen har ju en möjlighet att ändra praxis genom att avgöra ett mål i plenum. Varför inte använda den möjligheten nästa gång proportionalitetsfrågan kommer inför domstolen?