Arbetsrätt
”Kändes tufft att bli uppsagd”
Förra året blev Petra Westerling i Karlstad uppsagd på grund av arbetsbrist från den ideella organisation där hon hade arbetat i tio år. – Det kändes ganska tufft att bli uppsagd på grund av arbetsbrist, just det där att någon annan fattar beslutet. Jag valde ju inte själv att säga upp mig.
Annons
Hon tillhörde det centrala kansliet i Stockholm för barnrättsorganisationen Bufff, som stöder barn och ungdomar med nära anhöriga i fängelse. Petra Westerlings tjänst innebar resor över hela landet. Med Karlstad som utgångspunkt tog dessa mycket tid.
– Det var smartare om tjänsten låg i Stockholm. Även om beslutet var bäst för verksamheten blev uppsägningen ändå lite knäckande.
Hon erbjöds omplacering till huvudkontoret, men en flytt var inget alternativ. I stället kopplades trygghetsrådet TRR in och hon kunde utnyttja stödet redan innan uppsägningstiden hade löpt ut.
Läs mer: Överenskommelse under galgen
– Jag pratade med andra uppsagda på TRR, som också uppfattade att deras uppsägningar inte var ett eget val. För mig behövdes några tankevändor för att komma igenom det här.
Vad menar du med tankevändor?
– Du befinner dig i ett läge som du själv inte har bestämt och genomgår en ganska dramatisk vändning i livet. Samtidigt som du måste släppa taget om ditt gamla jobb ska du hitta en ny plattform för ditt yrkesliv. Många tankar flyger genom huvudet. Min känsla var att jag inte själv riktigt hade kontrollen, säger Petra Westling, som efter tio år på Bufff hade ett djupt engagemang i arbetet, som också var en del av hennes identitet.
Hur ser du på begreppet arbetsbrist i lagen?
– Uttrycket låter som om det inte finns något att göra, men handlar om mycket mer, som att arbetsgivaren önskar göra en omorganisation. Jag tror att lagen behöver se ut som den gör. Nu måste arbetsgivaren förhandla, kan inte säga upp hur som helst, och måste ha saklig grund för uppsägningarna.
