”Jag var för dyr för Södertörns högskola”

Juridikstudenterna strömmar in i en av hörsalarna på Stockholms universitet. Det är tisdag eftermiddag. Sorlet lägger sig och föreläsningen börjar.

– Mitt namn är Richard Sahlin. Jag är döv som ni ser, och använder teckenspråk. Tolkarna är mina röster, tecknar han längst fram i salen.

Att få jobba som lektor är Richard Sahlins dröm. Han är juris doktor och har nyligen anställts av Umeå universitet. Men innan dess sökte han ett lektorat i offentlig rätt vid Södertörns högskola.

Högskolan kom fram till att han var den bästa sökanden, men Sahlin fick inte jobbet. Högskolan avbröt anställningsprocessen när kostnaderna för tolk klarnade: 520 000 kronor årligen. Det motsvarar en promille av hela högskolans personalbudget, men nästan en fördubbling av kostnaderna för en heltidsanställning.

Fallet togs upp i Arbetsdomstolen som i sin dom konstaterar att det inte var skäligt att kräva det av högskolan.

– Jag var för dyr, tecknar Richard Sahlin, som är väldigt besviken på domen.

Arbetsgivaren ska vidta skäliga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska komma i en jämförbar situation som en person som inte har funktionsnedsättning, enligt diskrimineringslagen.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, tog fallet till Arbetsdomstolen, men valde att bara ta strid om tolkningskostnaderna.

– Vi ville ha en så ren prövning som möjligt för att se skäligheten av det här i stället för att ha en prövning utifrån alternativa åtgärder. Det var ett strategiskt val utifrån hur vi vill utforma praxis, säger processförare Johanna Nilsson vid DO.

Avgränsningen väcker kritik.

– Kostnadsbilden har fått företräde framför rättigheten att få stöd. Det enda vi vet är att 520 000 kronor är för mycket att kräva av en statlig myndighet per år. Det hjälper oss inte så mycket inför framtiden, säger juristen Ola Linder vid Independent Living Institute som erbjuder juridisk hjälp för personer med funktionsnedsättning.

Frågan kvarstår om det hade varit skäligt att kräva andra åtgärder. Varken DO eller Ola Linder anser att man kan dra alltför långtgående slutsatser av domen.

I domen resonerar AD att högskolan är en statlig myndighet med stor personalbudget och att det handlade om en tillsvidareanställning, men att åtgärden, alltså tolkningen, endast skulle komma Sahlin till nytta.

Domstolen slår fast att varken FN-konventionen, EU:s arbetslivs­direktiv eller diskrimineringslagen ger stöd för att det är skäligt att kräva anpassningsåtgärder av en arbets­givare som kostar en halv miljon kronor årligen.

– Det närmar sig en situation där man ska ha två anställda för att göra en anställds jobb. Det finns inte stöd i det rättsliga materialet för att det ska kosta så mycket. Det ligger på riks­dagen att bestämma om det ska göra det, säger Jonas Malmberg, ordförande i målet i Arbetsdomstolen.

Ovanligt i det här fallet var att parterna var överens om vilka åtgärder som skulle krävas, anser Jonas Malmberg.

– Vanligen ligger prövningen mycket mer på vilka andra åtgärder arbetsgivaren hade kunnat göra, säger han.

Föreläsningen på Stockholms universitet går mot sitt slut. Richard Sahlin påpekar att diskrimineringslagen är tandlös. Nu har Sveriges Dövas Riksförbund beslutat att ta fallet till FN.