Hans-Göran Elo: Vi ska vara föredömen som arbetsgivare

En föredömlig arbetsgivare följer lagar och kollektivavtal och tillämpar arbetsrätten rätt. De orden använder Arbetsgivaralliansen i den första av tolv punkter som beskriver hur medlemmarna ska uppträda. Inte nog med detta. Årets verksamhetsplan inleds med målet: ”Vi ska ha ytterst goda relationer med våra med- och motparter.”

– Jag jobbar hårt för att visa att vi är något annat än Svenskt Näringsliv eller Sveriges Kommuner och Landsting. Inte för att vi går i clinch med dem, utan för att vi är något annat. Vi är fristående.

Hans-Göran Elo tar emot i sitt hörnrum i en kontorsbyggnad mitt i Stockholms centrum. Bakom ryggen har han en inramad landslagströja. Utan hockeykarriären och åren i elitidrotten hade han nog aldrig suttit här, 20 år efter avslutad sportkarriär.

– Jag planerade i ungdomen att bli sjökapten. Min åländska släkt består av sjöfolk och fyrvaktare. Sedan kom hockeyn emellan.

Arbetsgivaralliansen organiserar civilsamhällets arbetsgivare. Där samsas bland annat Frälsningsarmén och Cirkus Cirkör med Jägarförbundet och Djurens Rätt. En av sex branscher är idrottsrörelsen.

I många fall drivs dessa verksamheter utan vinstkrav. Om ägarna kräver vinst så återinvesteras den i verksamheten. Medlemmarna brukar understryka att deras verksamheter är idéburna och ideella.

Man kan se medlemmarna som en regnbågskoalition. I alliansen samsas arbetsgivare som i vardagen driver diametralt motsatta frågor.

– Jägarförbundet och Djurens Rätt är medlemmar för att de behöver en arbetsgivarorganisation. Sin opinionsbildning sköter de var för sig.

Hans-Göran Elo inledde sin organisationskarriär i en facklig anställning. Han gled in i dåvarande HTF på uppmaning av ledningen i spelarfacket Sico (Sveriges ishockeyspelares centralorganisation). Han tipsades om den fackliga tjänsten med orden: ”Här är det perfekta jobbet för dig.”

– Det var jättekul att komma in i den fackliga världen. Jag fick en bra utbildning i ledarskap och arbetsrätt. Ja, det var det roligaste jag gjort.

Året var 1991 och Hans-Göran Elo hade 79 utvisningsminuter som målvakt den säsongen. En fördel för burväktaren var att en utespelare fick sitta av straffet i utvisningsbåset, medan målvakten stod kvar i buren.

– Jo, jag hade annat temperament som yngre. Ju äldre jag blev, desto färre blev utvisningsminuterna. På den tiden var hockeyn mer fysisk. I dag är det mer fart.

På HTF var förhandlingar i spelarfrågor en av hans uppgifter. Vid ett sammanträde med Arbetsgivaralliansen fick Hans-Göran Elo frågan om han kunde tänka sig att sitta på andra sidan bordet och förhandla. Efter en vecka hörde Arbetsgivaralliansen av sig igen och frågade om han hade funderat på saken.

– Det hade jag inte, men de bad mig komma och träffa kansliet. Det gjorde jag. Då sa det klick.

Var det inte svårt att byta sida vid förhandlingsbordet?

– Jag hade en omställningsperiod och fick lära mig att tänka på rätt sätt. Skillnaderna var stora. I facket kommer man ofta in sent i processen, men hit ringer arbetsgivarna och använder oss som konsulter tidigt i processen.

Hans-Göran Elos erfarenhet är att det fackliga ombudsmannajobbet kan vara ganska tufft. Särskilt tufft är det när förhandlingarna rör svåra frågor som uppsägningar.

– I en sådan situation är medlemmen ofta stressad och kanske i affekt. Det kan vara svårt att kommunicera med personen. Även när den fackliga förhandlaren gör ett bra jobb kan man därför få kritik. Här får jag mer positiv återkoppling. Annars är arbetet detsamma, fast från två olika perspektiv.

Hockeyn har inte försvunnit ur Hans-Göran Elos liv trots sidbytet. Tvärtom. Sedan 15 år sitter han i sportens disciplinnämnd, som avgör hur många matcher en spelare ska stängas av vid allvarliga förseelser.

– Arbetsgivaralliansen har en ledamot i nämnden som neutral företrädare vid sidan av klubbarna i hockey­ligan. Vi som kan hockey vet hur spelarna tänker och reagerar. Även om man blir provocerad i rinken har man ansvar för sina handlingar.

I Arbetsgivaralliansen finns några udda lösningar på arbetslivets problem. En sådan skillnad mot andra organisationer är att de sex olika branscherna äger sina kollektivavtal.

– Organisationen är helt demokratiskt uppbyggd. I facket kan förbundsstyrelsen ha sista ordet om av­talen. Här är det branschkommittéerna, inte vår styrelse, som bestämmer. Därför kan våra branschavtal se olika ut. Vi har inte samma villkor i alla alliansens avtal.

För motparten kan det ställa till problem. Hans-Göran Elo har mött förhandlare från samma förbund som konstaterar att alliansens förhandlare argumenterat på ett sätt vid förhandlingen om det ena avtalet för att sedan argumentera på ett helt annat sätt vid överläggningen om nästa avtal.

– Så är det. Motparten kan ha svårt att förstå det. Avtalet kan bli helt annorlunda fast vi är samma arbets­givarorganisation.

Kännetecknande för alliansen är också att de har ett enda kollektivavtal per bransch. De motsätter sig separata avtal för arbetare respektive tjänstemän.

– Det är av praktiska skäl. Om det finns en vaktmästare på arbetsplatsen och två tjänstemän i klubbhuset, ska de ha olika arbetstid eller semesterbestämmelser? Våra avtalsförhandlingar tar därför lite längre tid, men lösningen underlättar förhoppningsvis vardagen för medlemmarna och för de anställda.

Hans-Göran Elo snör på sig skridskorna två sena kvällar i veckan, lämnar arbetsgivarvärlden en stund och svettas under ett träningspass ”gubbhockey” i Älta IF. Som elitspelare representerade han Stockholmsklubbarna Djurgården och Hammarby.

Vad är det för fel på den tredje storklubben AIK?

– Ha, ha. Det är inget fel på AIK. Jag är inget fanatiskt fan…