”Föreskriften bortser från anställningsavtalet”

Vad tycker du om den nya föreskriften, Erik Danhard?

– Den är ett viktigt instrument för att arbeta med en avgörande framtidsfråga för arbetsmarknaden. Föreskriften lyfter fram att den psykosociala arbetsmiljön har stor betydelse för folkhälsan. Det förhållandet att det finns regler för arbetsgivaren att förhålla sig till på området, gör att acceptansen hos huvudmän – det må vara aktieägare eller politiska organ – med nödvändighet ökar. Det är inte fråga om att man bör minska risken för ohälsa genom olika insatser på det psykosociala området, utan att man måste. Det betyder i sin tur att det förebyggande arbetet exempelvis bör budgeteras.

Vad ser du för problem med den?

– Problemen är principiellt sett två. Det första rör frågan om man verkligen kan reglera varje förhållande på arbetsmarknaden i sanktionerade bestämmelser. Många av de faktorer som föreskriften tar sikte på är allmänmänskliga och passar sämre för exempelvis förelägganden och viten. Det är inte givet att Arbetsmiljöverket är bäst lämpat att avgöra hur en viss arbetsgivare bör hantera olika personer i en personal. Den andra frågeställningen rör det faktum att föreskriften är ofullständig. Den bortser helt från att det finns ett avtalsförhållande mellan parterna som påverkar vad en myndighet bör övervaka och ingripa mot.

Enligt dig krockar arbetsrätt och arbetsmiljörätt. Hur?

– När det gäller psykosociala förhållanden i arbetslivet kommer man, på ett helt annat sätt än gällande den fysiska arbetsmiljön, in på parternas skyldigheter enligt anställningsavtalet. Föreskriften nämner inte med ett ord att en arbetstagare har plikter i förhållande till sin arbetsgivare genom ett frivilligt träffat anställningsavtal. I kraft av anställningsavtalet har arbetstagaren åtagit sig att utföra det arbete en arbetsgivare anvisar, följa arbetsgivarens instruktioner för hur och när det ska utföras. Detta är inte alls berört i föreskriften, vilket gör regelverket otydligt och missvisande. Uttryckt på ett annat sätt kan en arbetstagare genom att endast läsa föreskriften få intrycket av att ha rättigheter som vederbörande i själva verket inte har. Detta kan i sin tur leda till ställningstaganden och åtgärder som innebär grund för uppsägning eller till och med avskedande.

Vad kan man göra åt det?

– Föreskriften gäller och ska följas på arbetsmarknaden. För egen del uttrycker jag en förhoppning om att Arbetsmiljöverket ska behandla reglerna med stor försiktighet och främst se dem som ett instrument för förebyggande arbete. En okänslig hantering och inblandning från Arbetsmiljöverket kan helt enkelt komma att rubba avtalsbalansen mellan parterna i anställningsavtalet och leda till svårgripbara anställningstvister.