Facket i hamnen: ”Vi erbjuder moralisk fredsplikt”

I över ett och ett halvt år har Hamnarbetarförbundet och APM Terminals stridit. Förbundet vill ha tillbaka sina fackliga rättigheter och sitt inflytande som de tidigare hade som en oskriven praxis när Göteborgs kommun drev hamnen, men som nuvarande driftsansvariga APMT trappat ner.

I hamnen har Transport alltid haft kollektivavtalet som reglerar allt före­kommande arbete. Utan eget avtal eller hängavtal kan dess konkurrent Hamnarbetarförbundet inte kräva att bli kallat till förhandlingar om viktiga förändringar av verksamheten eller få företagsinformation enligt mbl. Det spelar ingen roll att de organiserar en majoritet av arbetarna ute på kajen.

Men utan avtal har förbundet heller ingen fredsplikt.

Punktstrejker har blivit förbundets starkaste vapen i striden med APMT.

Redan i våras genomfördes ett par korta punktstrejker. I november och i januari var det dags igen.

Under förutsättning att varslen är korrekta och stridsåtgärderna inte syftar till att tränga undan Transports kollektivavtal kan Hamnarbetarförbundet strejka så ofta det finner nödvändigt.

– Vi erbjuder moralisk fredsplikt i alla de frågor vi har överenskommelser i. De frågor som inte är reglerade omfattas inte av fredsplikten. Det har fungerat otroligt bra tidigare, utan att vi har tecknat kollektivavtal, ­säger Eskil Rönér, ordförande i Hamn­arbetarförbundet.

Men arbetsgivaren AMP Terminals är inte intresserad av erbjudandet.

– Det är otänkbart för oss. Den informella förhandlingsordning som de har haft tidigare innebär att de kommer in i förhandlingsrummet på betald arbetstid, men vi som arbets­givare har inte fått något tillbaka. Hamnfyran går inte att lita på, säger Sophia Tuveson, hr- och förhandlingschef på APMT.

Arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar stöder APMT fullt ut.

– Den ordningen har inte fungerat tidigare. Vi ska behandla Hamnarbetarförbundet som andra fack. Alla fack får större inflytande i utbyte mot fredsplikt, säger Joakim Ärlund, vd på Sveriges Hamnar.

Ett sätt att lösa konflikten på ett arbetsrättsligt riktigt sätt är genom hängavtal. Om Hamnfyran skriver på får avdelningen alla de fackliga rättigheterna som styrs av mbl, just det inflytande som förbundet kräver.

Men i samma stund de sätter bläck på avtalet förlorar de möjligheten till sitt starka vapen, de lokala strejkerna. De skulle också vara bundna av ett avtal som deras konkurrent Transport förhandlar fram.

– Vi tackar inte nej till hängavtal, men vi sätter oss inte i knät på en annan arbetstagarorganisation, säger Eskil Rönér, Hamnarbetarförbundet.

När medlare kopplades in föreslog även de hängavtal som lösning. Då kontrade förbundet med att föreslå tre tilläggspunkter:

Arbetsgivaren skulle skriva på en försäkran om att följa arbetsrättslig lagstiftning, Hamnfyran skulle få rätt att utse skyddsombud och huvudskyddsombud, och parterna skulle komma överens om en särskild förhandlingsordning.

Professor Dennis Töllborg, som är juridiskt ombud för Hamnarbetarförbundet, förklarar idén.

– Om parterna är oense ska vi i ­Göteborg ha en fullständigt fristående domare som lyssnar på parterna och lägger ett förslag till lösning. Det ska fungera som en skiljenämnd med den skillnaden att domaren inte lämnar ett bindande förslag. Vitsen är att jag och andra slipper sätta oss på tåget till Stockholm och Arbetsdomstolen så fort vi är oense. Jag är trött på det.

Arbetsgivarna avvisar en upp­görelse med tilläggskrav.

– Jag har också hört Töllborgs argumentation, men den är löjlig. Bakom förhandlingsordningen döljer sig Hamnfyrans önskemål om vetorätt mot uppgörelser. Om inte avdelningen står bakom en lösning ska vi inte få göra upp med Transport, säger Sophia Tuveson.

Hon hävdar att APMT kommer i kläm mellan två konkurrerande fackföreningar. Den striden har lett till att Hamnfyran vill visa vem som bestämmer i Göteborg.

En komplicerande faktor i förhandlingarna är parternas oenighet om vilka frågor som måste lösas. ­Arbetsgivaren upplever att Hamnarbetarförbundet i ena stunden tagit bort en fråga för att senare återföra den. Hamnfyran kräver lösning av både generella frågor och individärenden, det handlar om allt från fackliga rättigheter för avdelningen till kravet på lättare fysiska arbets­upp­gifter för en 60-årig hamnarbetare.

Sophia Tuvesons motdrag mot Hamnfyrans strejkmöjligheter är att följa lagens bokstav. Det innebär att avdelningen inte kallas till mbl-förhandlingar, att de har rätt till viss facklig tid men inte betalt av arbetsgivaren och att deras ordförande inte längre får arbeta fackligt på APMT:s bekostnad.

Hamnarbetarförbundet har varslat om nya punktstrejker, som utlöses vid tidpunkten när denna tidning distribueras till läsarna. Parterna står fortfarande långt ifrån varandra.

– Det här får ta den tid det tar, men jag tror att det blir svårt att hitta en lösning, säger Peter Annerback, ordförande för Hamnfyran.

Och Sophia Tuveson sätter ner foten i en punkt där APMT aldrig kompromissar:

– Vi behöver kunna leda, planera och styra verksamheten. Enligt arbetsrätten ligger det hos arbets­givaren. Det är grunden i mbl, säger ­Sophia Tuveson.