Arbetsrätt
”EU har gjort mer för kvinnor än facken”
PROFILEN. Nästan ett halvt sekel av forskning har gjort Ruth Nielsen till EU-arbetsrättens främsta expert i Norden. Hon drivs av engagemanget för jämställdhet. Hon anser att det är tack vare EU som kvinnornas ställning har stärkts.
Decennier i EU-rätten och arbetsrätten – det har gett professor Ruth Nielsen en djup förståelse och en förmåga att urskilja mönster på ett sätt som bara blir möjligt med ett långt perspektiv.
– Det har varit en livslång relation. EU-rätt och arbetsrätt är sammanlänkade. Jag har växt ihop samtidigt med dem båda, säger hon.
Ruth Nielsen är 74 år. Hon jobbar som professor vid Copenhagen Business School och forskar så gott som på heltid. Hon är på slutrakan med revideringen av boken Dansk arbetsrätt som kommer ut i år. Förra våren kom hon ut med den femte upplagan av boken EU-arbetsrätt. Hennes kollega, professor Niklas Bruun, har beskrivit boken på över 700 sidor som det ledande standardverket på EU-arbetsrättens område under de trettio år den funnits. Han kallar den en enorm kulturgärning. Första gången den kom ut var 1989.
”Senast då stod det klart för alla oss kusiner från landet att Ruth var experten framför andra”, skrev hennes kollega Kerstin Ahlberg på Stockholms universitet i en födelsedagshyllning till henne för några år sedan.
– Jag är mest stolt över mitt författarskap, säger Ruth Nielsen.
Hon framträder som rak och rättfram. Hon har inget behov av att framhäva sig själv som person. I stället låter hon sina böcker berätta vad hon står för.
Fram till i dag har hon sammanlagt gett ut 25 böcker i bland annat EU-rätt, arbetsrätt och diskrimineringsrätt.
Bara 21 år gammal var Ruth Nielsen nyutexaminerad juris kandidat från Köpenhamns universitet. Hennes pappa drev ett litet företag, hennes mamma var hemmafru.
Hur det kom sig att hon valde juridik – ja det bara blev så. Eller om det var juridiken som valde henne, vem vet.
– Juridiken är en viktig del av hur samhället är organiserat. Jag tyckte att det var intressant då och jag tycker det ännu, säger hon.
Efter att hon tagit sin examen arbetade hon några år på justitiedepartementet i Danmark. Men hon saknade den akademiska världen. Hon återvände och stannade kvar. Det var tidigt 1970-tal. Kvinnorörelsen och genusforskningen började ta fart. Ruth Nielsen engagerade sig i kvinnornas position i samhället, och hon gjorde det med hjälp av juridiken.
Hon och några andra kolleger började forska och skriva artiklar om kvinnornas rättsliga ställning i samhället. Hon fick en insikt.
– Som jag ser det beror kvinnornas ställning i samhället på vilken ställning de har på arbetsmarknaden, säger Ruth Nielsen.
Hon hör till den första generationen kvinnor i Danmark som började ta plats på arbetsmarknaden, bryta sig loss från rollen som hemmafru.
För att vara självständig så behöver en person en egen inkomst och ett jobb. Det innebär att arbetsmarknaden och vilken position kvinnorna har på arbetsmarknaden är nyckelfrågor. Och arbetsmarknaden organiseras genom de arbetsrättsliga reglerna.
Och så blev arbetsrätten en del av hennes liv. Det blev också ämnet för hennes första bok, Kvindearbejdsret, om arbetsrätt ur ett kvinnoperspektiv. Den kom ut 1979. Att den skulle bli den första av många visste hon inte då
Vi dröjer kvar ett tag till i 1970-talet. Den här tiden sammanföll nämligen med annan stor händelse i det danska samhället. Danmark gick med i EU 1973, eller Europeiska gemenskaperna, som det hette då när det begav sig. Det var många frågor men få svar kring hur EU skulle komma att påverka den danska rätten. EU:s inverkan skulle visa sig bli avsevärd, inte minst i arbetsrätten, som fram till dess var reglerad så gott som enbart i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter.
Det tog inte länge innan Ruth Nielsen insåg att hon och EU delade ett gemensamt intresse, nämligen det om kvinnornas ställning i samhället.
– EU har gjort mer för kvinnorna än de danska fackförbunden. Det är rätt uppenbart att fackförbunden inte har gett frågorna särskilt hög prioritet, säger hon.
Hon ger exempel. Före EU var det okej att betala olika lön till män och kvinnor för samma arbete. Före EU var det okej att arbetsgivaren gjorde sig av med en gravid kvinna. Efter att EU-direktivet om likabehandling av män och kvinnor i arbetslivet antogs 1978, blev det olagligt att diskriminera.
Ruth Nielsen menar att EU har tvingat fackförbunden till förändring, liksom det faktum att kvinnorna i dag utgör en stor del av arbetstagarna.
Ruth Nielsens arbete för att stärka kvinnornas position har uppmärksammats. År 2008 fick hon Mathildepriset, som danska kvinnoförbundet delar ut för jämställdhetsarbete. I prismotiveringen beskrivs hon som en pionjär i att omsätta kvinnopolitik till fackdisciplin, så att det inte bara blir ord och luft, utan något som hon omsätter i handling.
I sitt tacktal påpekar hon att de viktigaste jämställdhetsproblemen inte är rättsligt reglerade. Sett till individnivå finns det lagar om jämställdhet, men inte sett till kollektivnivå.
– Och de viktigaste samhällsproblemen har kollektiva dimensioner, säger hon i sitt tacktal.
Löneskillnaderna som uppstår på arbetsmarknaden som är uppdelad i kvinno- och mansdominerade branscher är det största jämställdhetsproblemet, enligt henne.
Ruth Nielsen är inte gift och har inte heller varit det.
– Det är ett val jag gjort, men också ett val som andra har gjort, säger hon.
För sex år sedan förändrades Ruth Nielsens liv. Sedan dess sitter hon i rullstol, eftersom hon har sjukdomen multipel skleros.
Hon saknar friheten, att kunna vandra runt.
– Jag har förlorat förmågan att gå. Det är ett annorlunda liv. Men jag har vant mig, säger hon.
Under coronakrisen har hon varit hemma, och de enda hon träffat är hemtjänstpersonalen som hjälper henne i vardagen.
– Jag saknar kollegerna och mötena på CBS, säger hon, och väntar på att återfå den delen av vardagen.
– Det som återstår är läsandet och skrivandet, säger hon.
Hon skriver artiklar, reviderar och publicerar böcker i en takt som inte avtar.
Där, i den världen, är hon fri.
”Som jag ser det beror kvinnornas ställning i samhället på vilken ställning de har på arbetsmarknaden.”