EU-dom: Fel ställa språkkrav på chaufförer

Det började i april 2016 då Europaparlamentet skulle anställa 110 chaufförer som huvudsakligen skulle arbeta med att köra offentliga personer och tjänstemän från Bryssel till Strasbourg och Luxemburg.

För tjänsterna uppställdes flera krav. Bland annat krävdes det att chaufförerna skulle ha kunskaper i minst två av unionens 24 officiella språk. Dessutom ställdes krav på att chaufförerna skulle ha tillfredsställande kunskaper i engelska, franska eller tyska.

Spanien protesterade då och menade att det var olagligt att premiera kunskaper i engelska, franska och tyska framför kunskaper i andra EU-språk och yrkade därför i EU-domstolen att tjänsteutlysningen skulle ogiltigförklaras eftersom den var diskriminerande.

Enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i EU är all diskriminering på grund av bland annat språk förbjuden. I likhet med annan diskrimineringslagstiftning i EU får dock undantag göras från principen om icke-diskriminering om det finns särskilda skäl till det.

EU-domstolen konstaterade i sin dom att särbehandlingen av engelska, franska och tyska var diskriminerande.

EU-domstolen säger också att parlamentet inte har kunnat visa varför samtliga chaufförer skulle behöva ha kunskap i något av de tre stora språken.

Spaniens talan bifölls därmed och tjänsteutlysningen ogiltigförklarades. De chaufförer som redan hunnit påbörja sin anställning ska dock få behålla sina jobb, men den reservlista som upprättats får inte användas för ytterligare rekryteringar.

Erik Sinander, jur dr och expert på EU-rätt på Stockholms Universitet, kommenterar domen såhär:

- Man får uppställa krav på kunskaper i vissa språk, men sådana krav måste kunna legitimeras. EU-parlamentet lyckades inte bevisa att det är viktigt att alla chaufförer kan engelska, franska eller tyska. Det var därför EU-parlamentet förlorade.