”Den franska traditionen bygger på konfrontation”

Huvudkontoret ligger på en tvärgata till Champs-Élysées.

Enligt byråns managing partner, alltså högsta bossen, är det här omkring man ska finnas om man ska räknas på affärsjuridikens område.

– Ja, det är en tradition om man vill vara väl placerad på marknaden. Men det är också bra av praktiska skäl. Det är ju lätt att komma hit med metron, säger Pascal Lagoutte.

Byggnaden ligger inne på en gård. Lokalerna är av det mer sobra slaget, och det är tyst och stillsamt. Det är svårt att föreställa sig att byrån är världsledande inom sitt gebit.

– Ja, vi är störst på arbetsrätt.

Totalt sysselsätter Capstans nio kontor runt om i Frankrike nästan 200 advokater, varav 40 är delägare. Och de ägnar sig enbart åt att hjälpa företag. Av olika storlek.

– Här i Paris har vi flera större klienter, som börsnoterade företag, säger chefen.

Bland kunderna finns alltså varken privat­personer eller löntagare.

Att det är i Frankrike som en advokat­byrå specialiserad på arbetsrätt har expanderat till en sådan grad har sina speciella förklaringar. Till exempel att landet sedan länge är centralstyrt. Statens roll har varit stark.

– Det franska systemet är både stelbent och flexibelt.

Arbetslagstiftningen är omfattande och rigid. Men det finns många möjligheter till undantag via förhandlingar. Det gäller att känna till dem.

Pascal Lagoutte berättar att en tredjedel av aktiviteterna innebär att företräda arbetsgivare i tvister. Två tredjedelar handlar om rådgivning. Under de senaste åren har klienterna ofta anlitat byrån för att få hjälp vid personalnedskärningar eller omorganiseringar.

Capstan erbjuder också fortbildning, och har startat en liten tv-kanal där tittarna kan se korta föreläsningar om arbetsrätt.

Tidigare i våras tog man dessutom ett helt nytt steg och publicerade ett ”Manifest för sysselsättning”.

Det är första gången som byrån på eget initiativ går ut med ett paket av förslag, och inte bara agerar rådgivare i det dolda åt parlamentariker.

Pascal Lagoutte hävdar att det inte handlar om politik utan om teknik.

– Vi är observatörer, och ser ju vad som inte fungerar.

Kärnan i byråns budskap är att avtal mellan arbetsgivare och fack ska få större tyngd både i förhållande till lagstiftningen och till vad som står i löntagarnas anställningskontrakt.

– Ibland kommer facken och arbets­givarna överens om en förändring. Men den stoppas av att några anställda sätter sig på tvären, förklarar Pascal Lagoutte.

Han säger att det sistnämnda är en av de sista stora låsningarna mot större flexibilitet på franska arbetsplatser. Under de senaste åren har flera reformer inneburit att systemet har blivit smidigare, och att arbetsgivare och fack håller på att bli bättre på att förhandla.

– Den franska traditionen bygger på konfrontation. Arbetsgivare har inte velat ha med facken i beslutsprocessen, och facken har ofta ställt sig på tvären.

2008 antogs en lag som innebar att löntagarfackens mandat skulle ha starkare förankring hos personalen. Och därmed också högre trovärdighet och tyngd inför arbetsgivarna, säger advokatchefen. Under 2013 antogs nya tydligare regler för förfarandet vid uppsägningar. Och just nu håller parlamentet på att diskutera en lag som har som mål att förenkla den sociala dialogen på arbetsplatserna.

– Utvecklingen är positiv, och kan på sikt innebära att våra klienter får mindre behov av våra tjänster. Men vi vill ju att Frankrike ska må bättre.