Bussföraren som drabbats av hjärninfarkt blev inte diskriminerad

Diskrimineringsombudsmannen menade att Veolia hade diskriminerat honom på grund av hans funktionshinder men också att bolaget brutit mot anställningsskyddslagen genom att inte anpassa arbetet till hans problem. Veolia hade inte heller fullgjort sin omplaceringsskyldighet, ansåg DO och stämde Veolia Transport Sverige AB och Bussarbetsgivarna till Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen har prövat talan genom att dela upp den i sex punkter och sedan gått igenom punkt för punkt. Domstolen tillbakavisar DO:s talan på punkt efter punkt. Utom när det gäller schemaläggningen. Veolia borde ha förstått att bussföraren skulle komma tillbaka till jobbet någon gång efter sommaren 2011 och därför ha tänkt på det vid schemaläggningen i maj samma år. Det stod då redan klart att han inte kunde arbeta heltid och inte heller tidiga morgnar och att han måste ha en ledig dag mitt i veckan.

Men detta har ändå ingen större betydelse, menar domstolen. Det var inte bara förarens schema som måste anpassas. Under hela arbetsträningen hade en annan förare varit med, så kunde det inte vara i fortsättningen. Dessutom hade det visat sig att han blev stressad i vissa situationer som i rusningstrafik i staden och i vissa bussar där ljudet av fläktar och motorbuller gav honom huvudvärk. Det hade krävts mer än bara eftermiddagspass på halvtid för att han skulle kunna jobba kvar, anser domstolen.

Inte heller har Veolia brutit mot sin omplaceringsskyldighet i anställningsskyddslagen, avgör domstolen. Vid tiden för uppsägningen fanns det ingen ledig eftermiddagstjänst i Linköping. De två andra lediga tjänsterna var inte lämpliga, menar domstolen.

Den lediga eftermiddagstjänsten hos Veolia i Malmö bedömer domstolen som för stressig med tanke på stadstrafiken. Och för tjänsten som trafikledare i Växjö saknade föraren tillräckliga kvalifikationer. Arbetsdomstolen avslog i sin dom i går DO:s talan. DO ska ersätta motparterna för deras rättegångskostnader, sammanlagt 297 829 kronor.