Arbetsrätt
Blind jurist förlorade mot Försäkringskassan
Försäkringskassan diskriminerade inte den blinda juristen. Det slog AD fast i sin dom på onsdagen. Anpassningen av arbetsplatsen skulle ha blivit för dyr.
En blind jurist sökte 2006 ett jobb som utredare/bedömare vid Försäkringskassan i Huddinge. Vid anställningsintervjun förklarade hon vilka svårigheter som kunde uppkomma och hur de kunde avhjälpas. Hon fick sedan beskedet att hon visserligen väl uppfyllde kraven på kompetens och erfarenhet men att hon inte kunde få jobbet då huvudkontorets interna dataprogram inte gick att använda ihop med en punktskriftsanpassning.
Försäkringskassan stämdes för diskriminering och kvinnan yrkade 70 000 kronor i allmänt skadestånd. Målet, det första om anpassning, har sedan drivits av diskrimineringsombudsmannen, DO.
För att försöka se till att den funktionshindrade kommer i en med andra jämförbar situation är arbetsgivaren skyldig att vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder, resonerar Arbetsdomstolen. En arbetsgivare som nekar en funktionshindrad anställning trots att funktionshindret med skäligt stöd hade kunnat elimineras eller reduceras i tillräcklig mån, gör sig skyldig till diskriminering. Vid bedömningen av vad som är skäligt ska hänsyn tas till vad åtgärderna kostar i förhållande till arbetsgivarens ekonomiska förmåga och hur länge anställningen kan förväntas vara.
Parterna i målet är överens om att Försäkringskassan hade behövt ordna med stöd- och anpassningsåtgärder. Tvisten gäller om de kan bedömas som skäliga. Att Försäkringskassan inte varit förutseende nog att se till att det interna dataprogrammet skulle fungera med skärmläsarprogram och därmed vara tillgängligt för blinda är en sak, men det kan inte anses skäligt att kräva att det ska omprogrammeras, menar domstolen.
En omprogrammering skulle enligt utredningen ta 20 000 timmar. Inte heller är det skäligt att som DO kräva att hon med stöd av ett arbetsbiträde, alternativt genom en mindre omprogrammering av systemet, skulle kunna söka upp den information hon skulle behöva för jobbet. Att med hjälp av utskrifter, skanner, översättning till ordbehandlingsprogram, tillgängliggöra all behövlig information framstår som en alltför tidsödande och omfattande åtgärd. Till detta kommer att hon därutöver hade krävt stöd av ett arbetsbiträde för att kunna tillgodogöra sig handskriven text.
Försäkringskassan diskriminerade inte den blinda juristen när hon sökte tjänsten som utredare/bedömare. AD avslår enhälligt DOs talan.