Slipper karantän trots konkurrensklausul

Det handlar om en rekryterare på ett företag som rekryterar/headhuntar skandinaviska och europeiska specialist- och överläkare för anställning på danska sjukhus. Hon slutade på företaget i oktober 2018 efter knappt fyra års anställning för att börja arbeta hos en konkurrent.

I hennes anställningsavtal fanns en konkurrensklausul. Den förbjöd henne vid vite att inom tolv månader efter anställningens slut börja jobba i en konkurrerande verksamhet. Nu vill hennes tidigare arbetsgivare att domstolen förbjuder henne vid vite av en halv miljon kronor att jobba hos konkurrenter fram till den 10 oktober i år.

Rekryteraren hävdar att hennes nya arbete inte riskerar att sabotera för den tidigare arbetsgivaren. Dessutom ska klausulen anses oskälig.

Malmö tingsrätt slår först fast att Arbetsdomstolens praxis ger uttryck för en ”starkt restriktiv syn på konkurrensklausuler”. Tingsrätten hämtar i sitt avgörande också ledning i avtalslagen och 1969 års kollektivavtal om konkurrensklausuler.

Rätten konstaterar att konkurrensklausuler måste ha ett berättigat syfte vilket kan vara att skydda företagshemligheter eller ett visst kunnande som arbetsgivaren förvärvat eller utvecklat. Ett berättigat syfte kan också vara att skydda kundrelationer.

Mot detta ska ställas i vilken utsträckning klausulen begränsar arbetstagarens möjligheter att som anställd eller egen företagare bedriva yrkesverksamhet.  Här beaktas eventuell kompensation till arbetstagaren.

I detta fall får den anställde inte bedriva konkurrerande verksamhet eller rekrytera personal eller utnyttja kundkontakter från arbetsgivaren under tolv månader. Klausulen ger arbetstagaren rätt till kompensation motsvarande mellanskillnaden mellan lönen på nya jobbet och det gamla, högst 60 procent av den tidigare månadslönen.

Tingsrätten anser inte att klausulen i detta fall är oskälig. Men frågan är om rekryterarens kunskap om företagets arbetsmetoder, kunder och läkare kan anses utgöra företagshemligheter eller om hon besitter speciell kunskap som skulle utgöra ett berättigat syfte för klausulen.

Här berör rätten vilken roll kvinnan haft på företaget. Arbetsgivaren hävdar att hon haft en nyckelroll men tingsrätten anser inte att någonting tyder på det. Hon har varit en av tre rekryterare och hävdar själv att de andra två haft mer ansvar. Rätten utgår från att hon inte haft någon nyckelroll.

Tingsrätten säger därför nej till att interimistiskt förbjuda kvinnan att konkurrera med sitt tidigare företag. Företaget har överklagat beslutet till Arbetsdomstolen.