Med rätt att teckna

Det råder fotoförbud i alla svenska rättssalar. När Lag & Avtal refererar från Arbetsdomstolen är det därför Carina Erikssons uppgift att ge en levande bild av vad som händer i salen.

När vi besöker AD är det expedi­tions­ansvarige Roger Werner som lotsar oss fram till den minsta av rättegångs­salarna, sal B i övre våningen i Arbetsdomstolens lokaler, i Gamla stan i Stockholm.

Här har Carina Eriksson suttit otaliga gånger, men den här dagen är det ingen förhandling. Fotografen Jörgen Appelgren ha gott om tid på sig att leta optimala ljusvinklar och ber sedan Carina Eriksson att sätta sig med skissblock och penna intill ena fönstret.

– Jag minns att jag stod uppträngd här i fönstret och skulle teckna när fansen i Djurgårdens Fina Grabbar kom för att lyssna på hockeyspelaren Marcus Nilson. Salen var fullsatt. Det var det värsta jag varit med om. Stämningen var väldigt hotfull och ordförande fick hämta den största vaktmästaren de hade i huset. Egentligen borde man kanske ha haft poliser här, säger hon.

Ett annat fall som Carina Eriksson minns väl är det så kallade barnmorskemålet, från 2017.

– Men jag förstod inte vad det handlade om, säger hon och skakar på huvudet.

– Om man blir barnmorska kan man väl inte vägra att göra abort? Det ingår ju i arbetsuppgifterna.

Även målet mot den bloggande polismannen, Farbror Blå, har gjort avtryck – bland annat för att an­höriga låste rättegångssalen inifrån för att kunna stänga ute åhörare.

– Men då fick de en tillsägelse av ordföranden.

– Ibland är det jättetråkigt, som under senaste rättegången med hamnarbetarna, då var det inte långt ifrån att jag somnade. Men för det mesta är det intressant. Jag kollar alltid i tidningen efter förhandlingen jag varit med på. Ibland blir jag förvånad över AD:s domar.

Att Arbetsdomstolen skulle vara en plats där parternas ombud tar heder och ära av varandras klienter håller inte Carina Eriksson med om.

– Nej, det är väldigt värdigt för det mesta. En gång minns jag att det var ett juridiskt ombud som var elakt. Någon gång ibland kan det vara jättejobbigt eller väldigt tragiskt också.

Tidigare var Carina Eriksson anställd på förlaget som ger ut Lag & Avtal. Förutom att vara tecknare och illustratör för tekniktidskrifter redigerade hon också tidningar som Lag & Avtal under de sista åren, innan hon tillsammans med flera kolleger fick avgångsvederlag.

– Strax innan jag slutade på förlaget hade jag börjat teckna till På plats i AD. Det var Johanna Kronlid som var chefredaktör då och hon bestämde att vi skulle bevaka förhandlingarna.

Nu har det blivit tio årgångar av Lag & Avtal som i varje nummer illustrerats med hennes teckningar.

– Jag vill inte sluta jobba, det är kul att komma ut. Jag kan inte bara gå på utställningar och vara barnvakt.

– Som rättegångstecknare kan man inte ha några förutfattade meningar. Man ska teckna av personerna som de är. Det är tacksamt när folk har färgglada kläder, trots att det ska vara formellt. Då blir det roligare teckningar.

Lag & Avtal är hennes främsta uppdrags­givare, men Carina Eriksson har också jobbat ett par gånger för tv. Från det minns hon mest stressen.

– Då har det varit tal om flera teckningar som ska vara färdiga samma dag. Man får jobba med andan i halsen.

– Det var också ett filmbolag som ville att jag skulle jobba nästan gratis i en hel dag. Bara för att få synas i tv. ”Aldrig i livet”, svarade jag. De köper ju min tid.