AD och DO i storbråk om sexuella trakasserier

Diskrimineringsombudsmannen, DO, vill att Arbetsdomstolen, AD, ställer frågor till EU-domstolen om hur den svenska diskrimineringslagen ska tolkas i förhållande till EU-rätten.

– Det behövs en vägledning från EU-domstolen för att AD ska säkerställa att svensk rätt och domarna är förenliga med EU-rätten, säger Martin Mörk, chef för processenheten på DO.

Myndigheten kan inte själv ställa frågor direkt till EU-domstolen. AD är däremot som sista instans skyldig att fråga EU-domstolen i det fall AD anser att det behövs. DO har därför begärt att AD ska fråga EU-domstolen vad som gäller.

Frågetecknen är flera, anser DO. Det handlar bland annat om hur höga kraven är på bevisningen av en kränkning. Måste det finnas bevis eller räcker det att visa att händelsen antagligen har inträffat? Vem ska bevisa att den som kränkte insåg vad som hände? Oklarheterna gäller också vem som har ansvaret för en sexuell jargong på jobbet. Och om arbetsgivaren har ansvar även när medarbetare trakasserar varandra eller om ansvaret gäller bara för personer i arbetsledande befattning.

Den övergripande frågeställningen är om den svenska lagstiftningen ställer hårdare krav än EU-rätten, säger Martin Mörk.

Han tar ett exempel:

– I Sverige har man sagt att det uppenbart ska vara frågan om en kränkning eller att det ska finns ett krav på insikt hos den som trakasserar. Frågan är om inte det är för högt ställda krav.

En statlig utredning ser över tillämpningen av diskrimineringslagens bestämmelse om kraven kring bevisningen. Martin Mörk sitter med som expert i utredningen, som ska vara klar i slutet av året.

– När det gäller bevisregeln har det länge varit en fråga om tillämpningen i Sverige varit för snäv.

Betyder det att du anser att fler ärenden skulle vinnas av käranden om er tolkning av rättsläget gällde?

– Jag kan inte riktigt säga det. Men det är oklart om de här begränsningarna är förenliga med EU-rätten, säger Martin Mörk.

AD:s senaste dom om sexuella trakasserier föll i slutet av maj. Domstolen ansåg inte att det fanns något behov av att inhämta ett så kallat förhandsavgörande från EU-domstolen, som DO hade önskat. Domen handlade om en ung kvinna på ett kafé i Stockholm och hennes chef. AD gav kvinnan rätt: Hon hade varit utsatt för sexuella trakasserier.

Martin Mörk på DO konstaterar att DO fick rätt, men eftersom inga frågor ställdes till EU-domstolen har myndigheten kvar sina frågetecken kring tolkningen av rättsläget.

DO hade också begärt att AD skulle ställa frågorna till EU-domstolen före huvudförhandlingen.

– Vi har framfört att vi tycker att det är lämpligt att parterna känner till hur reglerna ska tolkas före huvudförhandlingen. Det har bland annat att göra med vilken bevisning man ska åberopa. I den mån det finns bevislättnader eller inte är det ganska avgörande, säger Martin Mörk.

AD gjorde en annan bedömning. Cathrine Lilja Hansson, Arbetsdomstolens ordförande, påpekar att behovet av att ställa frågor till EU-domstolen avgörs från fall till fall och att AD hittills inte har funnit skäl att fråga EU-domstolen.

– Det vet vi oftast inte förrän efter huvudförhandlingen där bevisningen läggs fram, säger hon.

Cathrine Lilja Hansson konstaterar att det är ovanligt att AD hämtar in förhandsavgöranden från EU-domstolen. Hittills har det skett i en handfull ärenden, och i frågor som rör mål om sexuella trakasserier inte alls.

– Jag kan förstå att DO är intresserad av att få svar på ett antal frågor. Men vi kan bara ställa frågan om den är relevant i just ett specifikt mål. Det här är ingen seminarieövning. Vi ska inte besvära EU-domstolen om det inte behövs.