Företagande är samhällsansvar

Enligt Business Insider har Seattle-sonen skänkt 28 miljarder dollar till välgörenhet sedan 2008, en ansenlig summa även för världens rikaste man. Andra företagsledare har hakat på filantropitåget. Med väl­görenhet kommer medialt genomslag där filantroperna framställs i betydligt mer positiv dager än de någonsin gjort som företagare. När Ingvar Kamprad tidigare i år gick ur tiden lades fokus på grundarens välgörenhetsarbete snarare än de skattepengar eller arbetstillfällen som Älmhultsonen genererat globalt.

Trenden är inte ny och går hand i hand med trenden socialt entreprenörskap. Jag har stött på fenomenet allt oftare under de år som jag har bevakat företagande och entreprenörskap. Sociala entreprenörer är av godo och drivs inte sällan av en glöd och entusiasm som är beundransvärd. I vissa fall kretsar hela verksamheten kring att förbättra samhället, i andra fall är den sociala biten en viktig del av företagets värderingar. För det känner jag enbart respekt, allt annat vore orimligt.

Men handlar socialt företagande alltid om renodlat företagande? I grunden kan en entreprenör sporras av att utveckla sin idé, men för att kunna driva ett företag måste det gå med vinst förr eller senare. Därför kan det bli olyckligt när socialt företagande och företagande blandas ihop. Dels för att det förstnämnda ibland – men inte alltid - finansieras genom olika alternativa inkomstkällor och inte från att kunder köper en vara eller en tjänst på en marknad.

Dels har det spridits en bild av att alla företag måste ta ett samhällsansvar utöver sin ordinarie verksamhet, med allt från att rädda tigrar till att skänka pengar till olika aktuella kampanjer. Att hylla ett företag som skänker till Musikhjälpen är lätt, att hylla ett medelstort företag som skapar jobb verkar vara svårare. Men att företag betalar skatt och anställer räcker gott nog, om de ut­över det har sociala projekt så är det enbart en bonus. Inget krav. Självklart kan man tycka att företag ska betala mer i skatt eller ha ett långt­gående miljöarbete, men i slutändan är det upp till politiker att bestämma skatter, lagar och regler. Dessa måste företagarna i sin tur följa, precis som du och jag.

Företagen och företagsledarna har också sin del i utvecklingen. Att jobba med sociala projekt, csr som det kallas på engelska, kan vara en tacksam väg för att få bra pr och inte sällan överskugga hur det egentligen går för verksamheten. Visst, vi gav en miljon för att hjälpa vithajar i Stilla havet, men har gått back två år i rad och kickat några hundra anställda. Media rapporterar om ett företag som jobbar med sin hjärte­fråga, för att en kort tid senare försvinna när verksam­heten inte burit sig själv. Det är inte håll­bart företagande.

I stället borde vi tala om vitsen med vinst och de företag som genererar just det. Vinst har blivit fult i många kretsar i dag, men hela vårt välstånd bygger på att före­tag går med vinst och kan betala skatt, anställa och vara innovativa. Ibland låter det som att välgörenhet är det minsta vi kan begära av Bill Gates. Som om han skulle vara tvungen att gottgöra för något. I själva verket är det precis tvärtom. Det finns ingen motsättning mellan att tjäna pengar och att tjäna samhället. Gates behöver inte ge tillbaka, han och Microsoft har redan gett. Således, gärna fler filantroper, men först bättre villkor för landets företagare.