Hälsoväxling: Så fick ministern parterna att agera

Sjuktalen hade ökat med 78 procent sedan 2010. Tvåhundratusen svenskar gick sjukskrivna, två av tre var kvinnor. Något måste göras. Detta något fick namnet hälsoväxling.

– Sjukskatt var en bättre beskrivning av förslaget, säger Svenskt Näringslivs försäkringsexpert Catharina Bäck till Lag & Avtal.

Hon förklarar att Svenskt Näringsliv snabbt hade kommit fram till att det var ett ”väldigt skadligt förslag”.

– Det väckte en otroligt massiv kritik från våra medlemmar. Vi har aldrig tidigare haft ett sådant tryck och engagemang från dem, säger Catharina Bäck.

Onsdagen den 6 april 2016 presenterade socialförsäkringsministern förslaget om hälsoväxling. Svenskt Närings­liv agerade snabbt emot förslaget tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Arbetsgivarverket. Redan den 8 april lät de publicera en gemensam debattartikel med rubriken ”Slopa planerna på medfinansiering”. Att ytter­ligare öka arbetsgivarnas kostnader skulle göra det svårt för människor med sjukdomshistorik eller funktions­nedsättning att få arbete. Artikeln var under­tecknad av Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv, Håkan Sörman, vd för SKL, och Eva Liedström Adler, general­direktör för Arbetsgivarverket.

Med hälsoväxling skulle arbets­givarna få ökade ekonomiska drivkrafter för att arbeta mer förebyggande. De sektorer som har de högsta sjuktalen skulle få betala mer.

Var det bara ett hot?

– Det var ett skarpt förslag, en lagrådsremiss som vi presenterade i Almedalen och som också gick iväg till lagrådet, säger socialförsäkringsministern Annika Strandhäll när Lag & Avtal träffar henne i Socialdepartementets lokaler på Fredsgatan i Stockholm.

Det är när Lag & Avtal frågar hur hon kom fram till att arbetsgivarna skulle betala just en fjärdedel av sjukkostnaderna, som ministern säger att det gäller att hålla sig på en tillräckligt hög nivå för att väcka uppmärksamhet.

– Det var svåra avvägningar. För flera år sedan talade man om 15 procents medfinansiering från dag ett. Vår finess var att det skulle gälla från dag 90. Påminna arbetsgivaren att ”Hallå där, du har faktiskt en undersköterska som är hemma!”. Det måste vara tillräckligt mycket för att det ska vara en väckarklocka.

Men arbetsmarknadens parter kunde komma undan ”sjukskatten”. Redan från dag ett, den 6 april, fanns ett annat spår.

Om parterna kunde komma överens om åtgärder för att förbättra arbetsmiljön och få tillbaka sjukskrivna i arbete skulle regeringen låta bli att lagstifta. En processledare för partsspåret utsågs.

– När jag tog uppdraget försäkrade jag mig om att partsspåret var huvudspåret, säger Anders Hammarbäck.

Han var tidigare förhandlingschef i SKTF. Det var samma förbund men med ett nytt namn, Vision, som Annika Strandhäll var ordförande för innan hon blev minister.

Hammarbäcks uppgift var att få igång partssamtalen, stödja dem på olika sätt och att vara en länk mellan regeringskansliet och parterna.

– Jag hade träffar med alla inblandade parter. Ingen ville ha lagförslaget. Jag var lite mer aktiv inom SKL:s område med bland annat workshops för att de önskade det och för att jag är lite mer känd där, säger Anders Hammarbäck.

Han ville få parterna att se möjligheterna. Det var ont om tid.

Läs också ledaren:

Arbetsmarknadens parter hade fått till augusti på sig att komma överens om hur de skulle försöka minska sjuktalen och på så sätt slippa lagförslaget.

Avsiktsförklaringar från parterna om vad de skulle göra lämnades till ministern. Samtidigt förde parterna fram önskemål om vad de vill att regeringen ska göra: branschvis sjukstatistik, kunskapscentrum för arbetsmiljöfrågor och att Arbetsmiljöverket ska ge feedback till parterna efter inspektioner.

Att parternas krav på regeringen är så gott som samstämmiga ser Anders Hammarbäck som ett resultat av den process han var ledare för fram till att avsiktsförklaringarna lämnades.

Minister Strandhäll svarade med en presskonferens den 23 augusti. Lagförslaget var undanröjt.

”Strandhälls sjukskatt är avvärjd”, skrev Svenskt Näringsliv på sin webb.

Men att det hela tiden hade funnits ett partsspår nämndes inte i den allmänna debatten.

– Det är ingen hemlighet att jag med min bakgrund har stort förtroende för arbetsmarknadens parter. Ofta är lag ett trubbigt verktyg. Det blir mer sektorsanspassade åtgärder, mer positiva processer, om parterna tillsammans kommer överens, säger Annika Strandhäll.

– Målsättningen med både det ena och det andra spåret är att få i gång ett hälsoförebyggande arbete, säger hon.